Nattvakten - Demons Are Forever 2023

Året var 1994 när danska thrillern ”Nattvakten” gjorde succé. Det här är en hyfsat fristående fortsättning med en snarlikt otäck historia, gjord både för fansen och en ny publik.

 

Unga läkarstudenten Emma anmäler sig frivillig för ett nattjobb på Rättsmedicin. Det innebär många långa och kusliga timmar på nära avstånd till döda kroppar. Men Emma har en hemlig agenda, vad ingen vet är att hon går i sin pappas fotspår. Hon vill utforska och förstå vad för hemskheter som hände hennes föräldrar på samma plats många år tidigare.

 

Jag såg aldrig ”Nattvakten” (1994) när den var ny, trots en växande kärlek till skräck och thrillers under mina tidiga tonår. Nu kommer uppföljaren - och originalet finns ingenstans att streama. Den som sitter på rättigheterna borde avgå, det här känns som en grov miss.

 

Istället får jag hyra ”Night Watch” (1997), den engelskspråkiga nyinspelningen, för att uppdatera mig. Den verkar funka lika bra. Storyn är vad jag förstått identisk. En juridikstuderande tar sig an Köpenhamns minst charmiga nattjobb. Sen blir han inblandad i jakten på en sadistisk kvinnomördare. En ruggig thriller med iskall stämning och ett par bra twistar.

 

Ole Bornedal regisserade både den danska och den amerikanska versionen. Ewan McGregor fick ersätta Nikolaj Coster-Waldau i huvudrollen som Martin. Originalet blev en stor biosuccé i Danmark. Remaken sågades. Som det brukar bli.

 

Uppföljaren skippar 2:an i titeln. Klokt så. Undertiteln ”Demoner går i arv” syftar på hur föräldrarnas traumatiska upplevelser har påverkat unga Emma, dotter till Martin. Hennes far är ett vrak. Hennes mor har tagit livet av sig. När Emma hittar tidningsurklipp om tragiska händelser från 90-talet börjar hon gräva i dolda familjehemligheter. Samtidigt härjar en copycat-mördare som skalperar sina offer. Precis som för 30 år sedan.

 

Bornedal har skrivit och regisserat en skicklig rysare som bygger upp en obehaglig stämning redan från första scenen. Det här är ingen nordic noir som bottnar i skandinavisk diskbänksrealism. Han har sneglat mot Hollywood och skruvar upp både tempot och våldet.

 

Där den första filmen kan ha anklagats för att vara sådär europeiskt långsam (jag har själv som sagt inte sett den) vrider han upp stämningen och satsar på seriemördarthriller med en touch av klassiker som ”När lammen tystnar” och ”Seven”. Lite mindre bårhus, lite mera dårhus blir det också: en del otäckt spännande scener utspelar sig på ett mentalsjukhus. Men det vore synd att avslöja vad som leder oss dit (undvik gärna trailern om du inte vill veta).

 

Tyvärr lurar första "Nattvakten" ständigt i skuggorna. Filmen lider av tvångsbehovet att hitta lite väl många kopplingar till originalet. Lite mindre av sådan "fan service" och lite mer lösa tyglar hade inte skadat. 

 

Samtidigt är ju det här ”Nattvakten” för en ny generation. Coster-Waldau får hålla sig i bakgrunden.

 

Det är Fanny Bornedals Emma som står i centrum, och visst kan man ana det redan av efternamnet - hon är dotter till regissören. Men innan någon ropar ”nepo baby” så är hon en erfaren aktris som synts i allt från ”Bron” till ”Borgen”. Fanny är riktigt bra i en roll som påminner om skräckfilmernas ”scream queens” eller ”final girls” och kräver både mod, karisma, sårbarhet och lite jävlar anamma.

 

Emma, hennes kåta pojkvän (Alex Høgh Andersen från "Vikings") och två nördiga klasskamrater ger den här thrillern lite Gen Z-energi och försäkrar sig att den ska tilltala även en yngre publik. En dos mörk humor och skön musik på soundtracket lättar upp den ibland nattsvarta stämningen.

 

Och som deras raka motsats måste man nämna Casper Kjær Jensen i rollen som unge psykopaten Bent. Med tom blick och creepy hållning skapar han en av filmårets vidrigaste skurkar.