Nausicaä från Vindarnas dal 1984

De flesta av oss lärde känna Miyazaki med Oscarsbelönade "Spirited Away" för några år sedan. Visuellt slående och med en fascinerande intrig, sin stil trogen skall tilläggas. För hemma i Japan är Miyazaki något av en legend. Med flertal animerade succér bakom sig är han motsvarigheten till Disney, men i jämförelse, med en mer konstnärlig och utmanande anda. En regissör som tagit barns medium på allvar och som utan åldersdiskriminering vänder sig till en bred publik med allvarsam ton. Utan det uppmjukande humorn eller fjanteriet. Entusiasmen lyser möjligtvis igenom men det är svårt att vara något annat när fler av Miyazakis klassiker når svenska biografer. Äntligen.

Och med den svenskifierade titeln "Nausicaä från vindarnas dal" är det en lika suggestiv som fantasifull skildring av girighet, hjältemod och mänsklighet som återupplivas ur sin 80-talsdvala. Klassiska teman men i Miyazakis huvud något alldeles extra.

Världen som vi känner den har gått under i eld och aska. Jättedemoner som slukat liv och mänskligt. Tusen år senare kämpar den sista skaran överlevare mot en giftskog som växt fram i spåren av apokalypsen. En okänd värld där jätteinsekter regerar en främmande väld som verkar vilja människor inget annat än ont. Desperation driver splittrade nationer i krig mot varandra om makt och överlevnad. När vindarnas dal så hotas av utplåning är det upp till prinsessan Nausicaä att få människorna att förstå att våld och hat inte är nyckeln till en ny värld.

"Nausicaä från vindarnas dal" har mer gemensamt med science fiction-verk som "Dune" eller "Mad Max" än med andra filmer i sin stilgenre. För visst är det lätt att kategorisera för att inte säga döma ut "Nausicaä" som en barnfilm, postapokalyptisk framtid till trots. För de yngre ett utmanande och skrämmande tema men nej, det här är bred ungdomsfilm. Gripande och skrämmande aktuellt – även 25 år senare.

Med ett vågat grepp om animerad film som västliga filmer tappat fullständigt, får asiatisk animékultur en djupare mening än skildringen mellan gott och ont. Bildspråket, en mer genomträngande prägel och dialogen ett starkare avtryck än haffsiga oneliners. "Nausicaä från vindarnas dal" är inget undantag. Det känns inte slumpartat att huvudkaraktären bär namnet på Odysseus räddare från Homeros storverk. Att det sedan är en hjältinna med styrka som bär filmen är ett tydligt exempel hur före sin tid Miyazaki faktiskt är.

Men alla sina goda intentioner och nydanande anda till trots, så har "Nausicaä från vindarnas dal" kanske svårt att jämföra sig med dagens kraftpaket. Ett tidens naggande som dock inte påverkat helheten av traditionellt äventyr där känslan av det okända skapar den där fascinerande spänningen som i klassiska sagor. Kult med andra ord.