Navalny 2022

"Låt oss göra en thriller av denna film", säger den ryska aktivisten Aleksej Navalnyj till regissören Daniel Roher i början av dokumentären "Navalny" från 2022. Och Roher tar honom på orden. Filmen är inget annat än en gastkramande politisk thriller. Det är svårt att förstå att historien om Navalnyj, och hans kamp för ett fritt Ryssland, egentligen inte är en perfekt iscensatt Hollywoodfilm.

 

Dokumentären som belönades med flera priser på Sundance Film Festival förra året, och som nu allra senast tog hem Oscarn för bästa dokumentär, följer regimkritikern Aleksej Navalnyj som i många år har kämpat mot korruption i Ryssland. Det har inneburit att Navalnyj har en tuff fiende efter sig - Rysslands president Vladimir Putin.

 

20 augusti 2020 förgiftas nämligen Navalnyj med ett dödligt nervgift och försätts i koma. Men mirakulöst nog överlever han, och han anklagar nu presidenten för hans förgiftning. Regissören Daniel Roher följer Navalnyj och hans familj efter attacken, och hans tillfrisknande i Tyskland. Vi får dessutom se när Navalnyj sätter ihop ett team som gör allt för att bevisa att den ryska staten ligger bakom attacken.

 

Detta hade kunnat vara premissen för vilket spiondrama eller politisk thriller som helst, men det här är verklighet. Roher gör ett utmärkt jobb med att visa hur kampen för frihet kan se ut, och vad för konsekvenser det kan innebära på individnivå. Egentligen är det väl inte någon häpnadsväckande skildring - ingen kan väl vid detta laget bli förvånad över hur Ryssland sköter saker och ting. Men ändå griper historien om Navalnyj tag, och man får en välbehövlig påminnelse om att demokrati är långt ifrån en självklarhet.

 

En av filmens mest spännande sekvenser, som inte en enda välbetald manusförfattare någonsin hade kunnat komponera ihop bättre, är när Navalnyj ringer upp de männen som skickades för att förgifta honom, som visar sig komma från Rysslands inre säkerhetstjänst FSB. Flera av dem slänger på luren, men när Navalnyj låtsats vara en tjänsteman som skriver ihop en rapport om vad som gick fel i attentatet, går en av dem rakt i fällan. Om man arbetar för Rysslands säkerhetstjänst kan man ju tro att man inte är så dum att man avslöjar detaljer om ett mordförsök över telefon, men denna mannen ville uppenbarligen lätta på sitt hjärta. Det lär han få ångra. Efter att Navalnyj har avslutat samtalet säger han "Stackars kille. Han kommer att vara död imorgon" med ett leende.

 

Det blir också uppenbart genom dokumentären att Roher inte har någon tanke på att visa upp någon snyfthistoria om Navalnyj, och vad som har gjort att han så outröttligt arbetar för Rysslands frihet. Navalnyj ger oss inga tårar, hemska barndomshistorier eller något vidare personligt intryck överhuvudtaget. Allt handlar om kampen. Inte ens hans fru Yulia klagar, och hans två barn verkar inte ha så mycket att säga om saken. När hela familjen är samlad skrattar de ihop och skojar om Yulias nya schackberoende efter serien "The Queen's Gambit".

 

Det kan ju tyckas bli något märkligt - någon måste väl ändå känna att det kan vara en smula jobbigt att ens pappa, eller man, är en av Putins måltavlor? Men ingenting av detta får framkomma, förutom när dottern i en intervju får tårar i ögonen när hon berättar om att hennes pappa inte kunde närvara på hennes studentfirande då han satt i fängelse. På sätt och vis kan det därför upplevas som att vi aldrig får komma Navalnyj riktigt nära som person, och dokumentären förmedlar en lite väl polerad och oproblematisk bild av en hjälte som aldrig tvivlar och som aldrig är rädd för någonting. Men den här dokumentären handlar ju heller inte om Navalnyj, utan om vad han står för.

 

I slutet när Navalnyj och hans fru väljer att återvända till Ryssland efter attacken vet de inte vad som kommer att hända med honom. Men ändå måste han tillbaka för att fortsätta med sin kamp. Tusentals människor samlas på flygplatsen för att visa sitt stöd medan ryska poliser släpar bort journalister och demonstranter, och försöker få kontroll på situationen. Det är helt enkelt starka scener, som kommer att lämna få oberörda. Jag kan garantera att "Navalny" är välförtjänt av sin Oscar.