Neds 2010

I "Neds" hamnar vi i 70-talets Glasgow och mitt i arbetarklassens misär. Skådespelaren Peter Mullan (My name is Joe, Red Riding) har skrivit, regisserat och spelar själv med i filmen. Han gör den alkoholiserade pappan till huvudpersonen John, som vi får följa under några års tid. Johns förutsättningar är inte de bästa, men han försöker bryta mönstret och inte bli som sin kriminella storebror. Att undvika ligistgängen är dock inte det lättaste. Det skotska uttrycket "Ned" står just för vita arbetarklassungdomar som ägnar sig åt huliganism.

Filmens utgångspunkt är god, med en gripande berättelse och unga skådespelare som är som gjorda för sina roller. Man engagerar sig, till en början, i Johns öde, men efter ett tag blir det bara för nattsvart. Hur det så snabbt kan gå från något hoppfullt till total misär, utan att någon försöker hindra det känns obegripligt.

Det är mycket våld i "Neds" och till slut blir det nästan för mycket och för utdraget. De två timmarna känns lite för långa.

"Neds" har mycket att erbjuda, som ett tidstypiskt och snyggt foto och klockren musik. Även om filmen är klart sevärd hade den tjänat på att klippa bort några scener. Nu blir den istället något ojämn och håller inte samma nivå rakt igenom.