New Order 2020

Vill man ha en filmupplevelse som väcker starka reaktioner, för all del, läs då inte vidare. ”New order” är en provocerande film som leker med tittarens förväntningar lite som en katt leker med ett fångat byte, innan den till sist har ihjäl det mest för skojs skull. Har man hög tolerans för opåkallat våld och uppskattar filmer som ”Funny games”, se då ”New order” utan att läsa för mycket om den först. För övriga potentiella tittare ser jag snarare nedan recension som ett slags varningstext.

Redan introtexterna till ”New order”, där vissa av bokstäverna är felvända, hintar om att något inte är som det ska. Därefter bombarderas vi med ett antal visuellt slående bilder i snabb följd - nakna kroppar, möbler som kastas på hög, en orolig brud i vit klänning, och hela tiden en bjärt nyans av färgen grönt som återkommer, som färg kastad på fönster eller utblandad i vatten som forsar ner från en trappa. Det är artistiskt så det förslår, men även om det antyder ett kommande kaos är det inte i närheten av att förvarna tittaren för vilken mörk resa filmen tänker barka hän på.

En stunds respit får man åtminstone, eller kanske snarare ett falskt invaggande. Filmen inleds med en storslagen bröllopsfest, där de vackra och rika minglar runt i ett arkitektritat hus och det unga brudparets största problem är att vigselförrättaren är sen. Det dröjer dock inte länge innan en annan, mindre välkommen gäst dyker upp. En tidigare betjänt kommer till dörren och ber om pengar. Hans fru, som också har jobbat för herrskapet i huset, behöver en akut operation som han inte har råd med.

De tidigare arbetsgivarna möter hans begäran med varierande grader av irritation och sympati, och det blir till sist bruden själv som står upp för den gamle mannen, och ger sig ut för att hjälpa till. Men ute på gatorna pågår det våldsamma upplopp, vilket mest har antytts i periferin för den festande överklassen, obrydda om omvärlden och skyddade av höga murar och säkerhetsvakter. För en kort stund är man som tittare orolig att den snälla bruden inte ska hinna tillbaka i tid till sitt eget bröllop. Men snart inser man att samtliga karaktärer har betydligt större problem än så att oroa sig för.

Inledningsvis påminner ”New order” en hel del om ”Parasit”, det Oscarsbelönade koreanska dramat om skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har. Men där ”Parasit” byggde upp en stabil eskalering av konflikten, spårar ”New order” käpprätt ut i fullständigt kaos ungefär en tredjedel in i filmen. Allt som händer efter det består i princip av att filmen misshandlar sina karaktärer, och de som presenterats som mest sympatiska är ofta de som råkar allra värst ut. Det är hänsynslöst mot tittaren, men visst, effektivt den förmodade i strävan efter att väcka känslor av äckel och avsky.

Det inledande dilemmat, med den före detta betjänten som dyker upp vid bröllopsfesten, är ett enkelt och intressant sätt att illustrera den tydliga klasskonflikten, men den tråden drunknar helt i allt det som kommer senare. ”New order” är en missvisande titel, för här erbjuds ingen ordning så som vi är vana att definiera den, där någon form av moral eller rättvisa ligger till grund. Snarare en nattsvart människosyn där var och en roffar åt sig så mycket de kan och inte visar någon nåd eller respekt för andra människor.

Det är lite oklart vad det är filmen vill skicka med för budskap till tittaren, men kanske är det just det som är poängen. Här finns inget budskap, bara en oerhört pessimistisk vision om vad som händer den dagen klassklyftornas bägare rinner över i revolt. Se den på egen risk.