New York, I Love You 2009

Ett par år efter "Paris, Je t'aime" bestämde sig ett nytt gäng regissörer för att upprepa projektet, men den här gången med USA:s pulserande metropol New York. Eftersom konceptet går ut på att samla flera kortfilmer på temat kärlek, både människor emellan och till staden i fråga, så känns New York verkligen som en passande uppföljare med sina miljontals invånare som kommit från jordens alla hörn, kulturer som upptäcks och krockar, drömmar som föds och krossas. Och mitt i allt kaoset försöker människor också hitta det där humana.

Men mitt första problem med filmen är att den inte känns New York-ig nog. Visst finns en del miljöer man känner igen, men mycket av den enorma energin saknas. Det som gör att folk blir kära i New York och kommer hit om och om igen, vissa för att stanna - det finns inte där. Udda nog får jag snarare en europeisk känsla av de olika delfilmerna och kanske har skaparna sneglat lite för mycket på föregångaren.

Det andra som filmen har att spela med är mötena människorna emellan i de olika berättelserna. Men även här drar "New York, I Love You" det kortare strået.

Det är ett svårt nog koncept som det är, att sätta ihop historier som har få eller inga beröringspunkter med varandra, och att kunna hålla tittarna fast under den tid en fullängsfilm varar. Här har i alla fall "New York" valt att sprida ut sina 11 berättelser på 1 tim 30 min istället för "Paris, Je t'aime" 18 som tog en halvtimme längre - för långt om ni frågar mig.

Men även om "Paris Je t'aime" saggade mellan varven fanns de där otroliga människoödena som visades på ett så fint sätt att man emellanåt ändå satt som klistrad. Men i "New York, I Love You" finns inget som kommer i närheten av den nigerianska mannen som ligger blödandes på gatan och bara kan tänka på att han äntligen fått en chans att prata med kvinnan från sina drömmar igen. Och ingen slutepisod med en amerikansk turist som är rätt ensam i ett främmande land, men som känner både glädje och sorg, men inte alltför mycket sorg...

Rollistan "New York, I Love You" är rätt namnkunnig med förmågor som Andy Garcia, Ethan Hawke, Christina Ricci, Orlando Bloom, James Caan, Natalie Portman, Bradley Cooper, Julie Christie, Robin Wright Penn, Shia LaBoeuf och många fler. Vad som däremot saknas är de stora regissörsnamnen, där föregångaren lyckades samla bland annat Coen-bröderna, Wes Craven, Gus Van Sant, Gurinder Chadha och Alexander Payne.

De största namnen som "New York, I Love You" kan skryta med är Mira Nair ("Monsunbröllop"), Natalie Portman (regidebut) och ena halvan av Hughes-bröderna ("From Hell"). Det märks också på kvaliteten i de individuella historierna att kunskapen att kunna fånga tittarna inte finns på samma sätt.

Men nu låter det kanske som om det inte finns något bra alls här och det stämmer inte. Ett par av berättelserna fungerar rätt hyfsat som till exempel Joshua Marstons gamla gnälliga par som åker till Coney Island en mulen dag. Och eftersom alla har olika smak finns det säkert någon del som talar extra mycket till just dig.

Inramningen i slutet där historierna knyts ihop en aning är också något jag uppskattar. Men om det stämmer som snacket går att det blir en "Shanghai, jag älskar dig" eller annan uppföljare så får man allt vässa innehållet en smula för att jag ska känna mig peppad.