Night Train to Lisbon 2013

På väg till jobbet en iskall morgon, så stoppar den schweiziska professorn Raimond Gergorius (Jeremy Irons) rent insinktivt en ung kvinna från att ta sitt liv. Vilket sätter igång flera mycket finurligt uppbyggda kedjereakti-oner, där Gergorous tillslut sitter och filosoferar med sig själv, över en bok av ledargestalten i motstånds-rörelsen mot Salazar på 60-talet på ett nattåg till Lissabon, för han bara måste få tag i föfattaren. Men när han väl kommet dit, så visar det sig att det inte är så enkelt att hitta författaren som han tänkt sig. Såväl som Gregorius tappar bort sig bland Lissabons snåriga prång och gator, så går Bille August bort sig i sin regi. Efter den både rafflande och filosogiska inledningen så känner det nämligen inte mycket. Jo, Irons springer omkring och letar upp personer från bokförfattarens förflutna. Ja, han träffar den en efter den andra som genom långa och tråkiga flashback, som då porträtteras av yngre skådespelare i långa monologer. Att dessa scener såväl som resten av filmen faktiskt är inspelade i Lissabon och inte framför en greennscren, det hjälper tyvärr inte heller filmen frän att sega ihop helt totalt i slutet. Visst, Lena Ohlin gör en fin roll, men det känns liksom mer som en lång intervju än som en del av filmen.