Nightmare 2022

Mardrömmar har av logisk anledning alltid haft en central roll i skräckfilmer, inte minst i ”Terror på Elm street” och dess många uppföljare. I den här norska rysaren tar man ett steg längre och utforskar fenomenet sömnparalys och sömnförlamning som innebär att en person vaknar ur en dröm men kan inte röra sig eller prata.

 

Handlingen utspelar sig nästan enbart i en lägenhet i vilken unga, nyförälskade paret Mona (Eili Harboe) och Robby (Herman Tømmeraas) flyttar in. Det dröjer inte länge förrän Mona börjar ha skrämmande mardrömmar, ofta om en förförisk men obehaglig version av Robby. Och grannarna ovanför har ordentliga problem med sin bebis. Har dessa ett samband?

 

Den har tveklöst mer gemensamt med ”Rosemary’s Baby” än Elm street-filmerna och den har ett nästan Hitchcock-liknande fokus på Mona och hennes kamp med att klura ut om hon är tokig eller inte. Det hade lätt kunnat bli ett självbelåtet, pretentiöst sömnpiller men regidebuterande Kjersti Helen Rasmussen (manusförfattare till ”The Tunnel” och ”Villmark Asylum”) har ett härligt entusiastiskt intresse för ämnet och tillräckligt med inspirerade idéer. Det finns en eggande frågeställning om vad som är på riktigt eller inte, som håller i sig ända fram till det kusliga slutet.

 

Det är också kul att man valt att belysa förryckt sexualitet som ett utlösande faktor med en påtaglig skillnad på verklighetens mjuka Robby och den sexiga casanova han är i mardrömmarnas värld. Där hjälper Tømmeraas (som vi känner igen från ”Skam”) stabila närvaro långt men det är ändå strålande stjärnan Harboes show. Hon gestaltar prickfritt Monas nervsammanbrott och stadiga spiral ner i galenskap med en självklarhet som tillsammans med titelrollen i Joachim Triers ”Thelma” gör henne till en potentiell ikon inom genren.

 

Blodtörstiga skräckfans tålamod kanske tryter då den känns mer som psykologisk thriller än något större skräckspektakel. Men vid sidan av urmjölkad amerikansk skräck så finns här gott om tänkvärd analys kring sömn och drömmar, och flera kalla kårar som borde tillfredsställa de nyfikna.