Nim och den hemliga ön 2008

Barnhullet är borta. Åren är fler. Men Abigails smak i filmer verkar inte bli bättre med åldern. I och för sig är det också något hon kan kosta på sig. Efter Oscarsnomineringen med "Little Miss Sunshine" har ungen en hel del skådespelarcred att slösa bort. "Nim och den hemliga ön" är tyvärr inte välslösad tid. Snarare en dussinsötsak i familjeförpackning.

Nim (Breslin) bor med sin äventyrlige marinbiolog till far (Gerard Butler) på en öde Peter Pan-ö där fantasin är lika levande som gullig. Sjölejon, pelikaner och ödlor i bästa Askungenversion. En lycklig barnsaga som egentligen tar en ganska udda början. En historia där mod kan komma från de mest oväntade håll. En historia med mycket moral men desto mindre sammanhang.

För "Nim och den hemliga ön" är ovanligt plottrig. Från en lovande början som ställs åt sidan till en sönderhackad helhet där någon kontinuitet inte är att tala om. Snarare slår de äventyrliga mellanspelen hål på en historia som i och för sig är så tråkig och förutsägbar att den faktiskt inte engagerar. Gerard Butler är stel och ganska pinsam i rollen som öm pappa. Abigail Breslin, riktigt töntig utan någon av den charm och Oscarstalang man kanske kunde sett fram emot. Däremot är Jodie Foster förvånansvärt bra i sin roll. Vältajmad, välspelande och möjligtvis det enda som håller "Nim och den hemliga ön" lite över floppgränsen.

För det här riktar sig till långt ifrån alla. En film som "Nim och den hemliga ön" är strikt för barn. Men visst förekommer det försök att bli sådär klassiskt sorglig att man lyckas klämma fram en tår även från den mest cyniske vuxne. Där moralen är så välmenande och humorn så oskyldig. En film som "Nim och den hemliga ön" må till ytan vara lite annorlunda men innehållet är lika poppigt som första bästa tuggummi. Från en fin färglad men alldeles för kort saga där fantasin målar en sprakande handling blir det här en svart-vit moralpannkaka. För ett tamt sjölejon, en fiskande pelikan och en halvsnackande ödla räcker inte långt. Fler av de här töntfasonerna lär landa Abigail en bra bit bakom huvudkonkurrenten Dakota Fanning. Möjligtvis med all rätt.

"Nim och den hemliga ön" skaver som strandsand mellan tårna och håller sig knappt flytande tack vare Foster och ett skratt eller två.