Nio liv 2005

Tänk dig att någon öppnar en dörr in till nio andra personer liv. Du får inte titta innan - så när du tar klivet över tröskeln går du rakt in i främmande människors kaos. Du är osynlig och ljudlös och kan följa personen var du vill. Men efter tio minuter tvingas du tillbaka till din egen värld. Välkommen.

"Nine Lives" är som namnet antyder nio olika liv som presenteras i nio olika tagningar - var och en utan ett enda klipp. Kameran följer personerna som en skugga.

1. Sandra är fast i den grymma fängelsevärlden och kämpar för att komma ut så snart som möjligt. Hon kämpar hårt för att uppföra sig bra och väntar otåligt på sin dotters besök.

2. Gravida Diane rör sig längst livsmedelsbutikens till synes oändliga rader omgiven av buskar och frukostflingor med skvalmusik i öronen. På den lugnaste av platser möter hon en gammal pojkvän som väcker en längtan efter det som varit.

3. Holly kliver in, plågad men beslutsam, för att konfrontera sin far. Hennes beteende är stissigt, nervöst och kallsvettigt och hela situationen är påträngande och oroande.

4. Den tillrättalagda Sonia och hennes pojkvän ska träffa vänner. Men relationsbråk, avundsjuka och en vilja att såra varann ligger och skaver under ytan.

5. Tonåringen Samantha slits mellan en sjuk far och en uppgiven mor. För deras skull har hon bytt skola - så att hon ska kunna minska belastningen och lätta upp stämningen.

6. Lorna har gått till en begravning hon inte borde ha gått till. Hennes ex-mans fru har avlidit och hennes uppdykande rör upp känslor. Inte minst för att döda människor får kvarvarande att inse att de i hög grad är levande...

7. Ruth letar inte efter kärlek - utan efter närhet. På ett sunkigt motellrum försöker hon koppla bort sin verklighet en stund i manligt sällskap.

8. Mellan sjukhusets vita väggar försöker Camille att slappna av inför en operation. Men hon är hysterisk och rädd, irriterad och aggressiv som en försvarsmekanism mot sin dödsångest.

9. Maggie har en picknick en sommardag på kyrkogården.

Filmen är stjärnspäckad utan att det påverkar fokus eller stör. Stora namn varvas med igenkänningsbara och suveräna tv-skådespelare. Kolla bara följande uppräkning: Holly Hunter, Glenn Close, Kathy Baker, Amy Brenneman, William Fichtner, Dakota Fanning, Sissy Spacek, Aidan Quinn, Robin Wright Penn, Amanda Seyfried, Sydney Tamiia Poitier, Miguel Sandoval och Molly Parker. För att nämna några…

”Nine Lives” är välspelad, lugn och pendlar mellan ansträngt prat till obehagligt närgångna scener. Jag känner mig konstant som en Peeping Tom, som om jag hade läst någons privata dagbok i smyg, fått direktinsyn i någons sovrum från mitt vardagsrum eller medvetet spionerat på mina grannar. Det är som att inte kunna sluta lyssna på ett samtal som inte är menat för mina öron. ”Nine Lives” är dock inte perfekt. Metoden att ge korta glimtar av människors liv ger i vissa fall mersmak och känns otillräckliga, i andra fall pinsamma och jobbiga så att man bara vill springa därifrån så fort ens små korta ben kan bära. Nackdelen är också att det lugna tempot snuddar vid att bli bedövande och kan säkert invagga en lång tupplur om tröttheten ligger och lurar om hörnet.

De nio historierna binds försiktigt ihop, nästan lite i smyg. Genom de långa tagningarna utan klipp får filmen en stark äkthetskänsla som ger större tolerans för deras humörsvängningar och känslomässiga turbulens.

Filmen är ett klassiskt drama som väcker massor av känslor i alla håll och riktningar utan att överspela. Den är obekväm och jobbig, småsint och upprörd, eftertänksam och kärleksfull. Men mest av allt är den en film som känns äkta – ljusår från plastiga Hollywood-leenden och våldsamma explosioner. En film som berör i all sin självklara enkelhet.