No Sudden Move 2021

“No Sudden Move” är en snygg noir som känns gammaldags och modern på en och samma gång. Klimataspekten ligger ju helt rätt i tiden och “No Sudden Move” är baserad på en verklig skandal i bilmekkat Detroit år 1954, där General Motors hemlighöll information om bilavgasers klimatpåverkan. Filmens egentliga handling är dock ett kriminaldrama med många pusselbitar att lägga på plats.

Tre smågangsters får i uppdrag att stjäla ett dokument ur kassaskåpet hos en av cheferna på GM. För att komma åt dokumentet måste den maskklädda trion, som består av Curt Goynes (Don Cheadle), Ronald Russo (Benicio Del Toro) och Charlie (Kieran Culkin), tvinga en av de anställda Matt Wertz (David Habour) att hämta det medan de håller hans familj gisslan. Inte för att han har kombinationen till kassaskåpet utan för att han har ”kombinationen till sekreteraren”…

Plotten är dock mer komplicerad än så och det kan vara svårt att hänga med i de (alltför) många svängarna. Alla karaktärerna har sina olika skäl och syften med uppdraget, och inget tycks vara som det ser ut på ytan. Filmens motor är katt-och-råttaleken mellan de olika personerna och de krafter som ligger bakom och styr. Detroitskandalen däremot nämns mer som en eftertanke, men får själv göra efterforskningar och läsa på om man vill försöka förstå vikten av dokumentet, för vi får lika lite kännedom om vad det innehåller som filmens karaktärer. Handlar det ens om bilavgasers klimatpåverkan?

Steven Soderbergh har både regisserat och filmat, och resultatet är ruskigt snyggt. Extrem vidvinkel varvas med otippade kameraplaceringar till en underexponerad, stämningsladdad helhet. Scenografin är vacker och påkostad och får en att hungra efter 50-talsdekor och eleganta, pastellfärgade bilar.

Största njutningen är dock den skickliga skådespelarensemblen, där Cheadles Curt snart träder fram som filmens huvudkaraktär. I persongalleriet kring honom återfinns förutom de redan nämnda bland annat den mystiska mellanmannen Mr Jones (Brendan Fraser), detektiven Joe Finney (en härligt tvetydig Jon Hamm), samt en överraskande cameo i toppen på maktkedjan. Den vackra sekreteraren Paula (Frankie Shaw) och maffiahustrun Vanessa Capelli (Julia Fox) har minst lika dolda agendor som männen, medan Matts fru Mary Wertz (Amy Seimetz) tappert axlar faror och förödmjukanden med hjälp av en konstant cigarett mellan fingrarna.

Men det stora persongalleriet (här finns även olika maffiaklaner med egna agendor) och alla individers olika intriger bidrar också till virrvarret i handlingen, som blir knepig att följa efter ett tag. Det känns som om manusförfattaren Ed Solomon dragit på för mycket i ivern att överraska publiken med finurliga vändningar (tänk ”Westworlds” sista säsong), vilket gör att plotten blir ointressant efter ett tag eftersom man aldrig kan komma ikapp ändå.

Vad som saknas i berättarfiness vägs dock upp av snygg scenografi och den stjärnspäckade ensemblens fina rollprestationer. Resultatet blir en godkänd filmupplevelse som efterlämnar dunkla visioner av korruption och maktspel i vackert cinematografiskt format.

 

▸ Streama "No Sudden Move" på HBO Max