Noelle: Jultomtens dotter 2019
Synopsis
“Noelle” handlar om jultomtens dotter som älskar julen så mycket att hon önskar att hon kunde göra lika ”viktiga” saker som sin bror Nick. Han kommer nämligen att få axla sin pappas roll som jultomte i jul. Men pressen blir för stor och när Nick börjar smulas sönder likt en pepparkaka av stress föreslår Noelle att han tar ledigt och vilar upp sig på annan ort. När Nick inte kommer hem igen måste Noelle bege sig ut på jakt efter sin bror för att få hem honom i tid för att rädda julen.
Info
Originaltitel
Noelle
Digitalpremiär
13 november 2020
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Disney+
Längd
Charmig Kendrick följer den gamla upptrampade julfilmsvägen
Barnvänligt äventyr i tomteverkstaden när tomtesonen heller vill bli yogainstruktör än jultomte. Den tunna handlingen vilar mycket på Anna Kendricks charm, och tillhandahåller julstämning om man klarar av överdådet av varumärkesreklam.
Det är julafton och en ung Noelle har gömt sig bakom julgranen för att överraska jultomten. Det visar sig vara tomtens sista stopp hemma hos sin familj i Nordpolen, och både Noelle och hennes bror får julklappar för tomten vet att de varit snälla eftersom han är deras pappa. Men broderns present är en tomtedräkt för han ska ta över familjeverksamheten en dag och måste öva, vilket inte verkar göra honom särskilt glad…
Några år senare när Noelle (Anna Kendrick) och brodern Nick (Bill Hader) vuxit upp blir det så dags för honom att ta över tomterollen. Noelle, vars jobb består av att tillverka julkort och hålla Nick på gott humör, föreslår att han åker bort över helgen för att vila upp sig. Men Nick kommer inte tillbaka och julen närmar sig med stormsteg. Det blir upp till Noelle och deras gamla barnvakt Polly (Shirley MacLaine i lösöron och tomtenissedräkt) att spåra upp Nick i Phoenix, Arizona, dit han flytt för att bli yogainstruktör.
Noelle får hjälp av privatdetektiven Jake (Kingsley Ben-Adir), en frånskild pappa till sonen Alex (Maceo Smedley) som Noelle genast klickar med. Hon ser hur ledsen Alex är att han och pappan inte ska fira jul med mamman och dennes nye man, och ifrågasätter varför? Traditioner förändras ju! Det känns som ett modernt Disney-budskap, men i botten predikas samma gamla “familjen kommer alltid först” vilket så klart låter bra för de barn som kommer från trygga hem. Andra skulle nog välkomna alternativa budskap om en lycklig jul för att inkludera även dem.
“Noelle" är en barnvänlig Disneyfilm utan originalitet. Handlingen känns generiskt ihopsatt - problem i tomteverkstaden som måste lösas för att alla snälla barn ska få sina julklappar - roliga scener när tomtarna ska klara sig ute i verkliga världen, särskilt i varma Arizona - klipsk hjältinna löser problemet på ett sätt som ligger helt rätt i tiden.
Exempel på roliga scener är tomtetingets ordförandeklubba som går sönder varje gång någonting klubbas eftersom den är gjord av godis (så bitarna äts upp), och tomtenissarna som sjunger och kommenterar handlingen som en grekisk kör. Rensläden har en modern GPS och renarna är militant disciplinerade vid start (fast landningarna blir mer si och så, åtminstone med Nick som förare).
Här finns också gulliga lilla bebisrenen som kläs ut till hund för att passa in i Arizona, och gnabb mellan de riktiga tomtarna och shoppinggalleriornas kommersiella tomtar som inte tar sitt jobb på allvar (en har tomtedräkt och shorts). Ingen tror på Noelles tomtehistorier såklart, tills hon visar att hon kan gissa barns önskedrömmar, och renspannet flyger förbi polishusets fönster.
Behållningen av “Noelle” vilar mycket på Kendrick charm, på liknande vis som “Last Christmas” bars upp av Emilia Clarke. Men “Noelle” är mindre originell, har tunnare handling och dessutom en grotesk mängd varumärkesreklam. Hur många gånger kan man klämma in att alla barn önskar sig en iPad egentligen? Men som enkel underhållning för dem som vill komma i julstämning duger den fint.
Några år senare när Noelle (Anna Kendrick) och brodern Nick (Bill Hader) vuxit upp blir det så dags för honom att ta över tomterollen. Noelle, vars jobb består av att tillverka julkort och hålla Nick på gott humör, föreslår att han åker bort över helgen för att vila upp sig. Men Nick kommer inte tillbaka och julen närmar sig med stormsteg. Det blir upp till Noelle och deras gamla barnvakt Polly (Shirley MacLaine i lösöron och tomtenissedräkt) att spåra upp Nick i Phoenix, Arizona, dit han flytt för att bli yogainstruktör.
Noelle får hjälp av privatdetektiven Jake (Kingsley Ben-Adir), en frånskild pappa till sonen Alex (Maceo Smedley) som Noelle genast klickar med. Hon ser hur ledsen Alex är att han och pappan inte ska fira jul med mamman och dennes nye man, och ifrågasätter varför? Traditioner förändras ju! Det känns som ett modernt Disney-budskap, men i botten predikas samma gamla “familjen kommer alltid först” vilket så klart låter bra för de barn som kommer från trygga hem. Andra skulle nog välkomna alternativa budskap om en lycklig jul för att inkludera även dem.
“Noelle" är en barnvänlig Disneyfilm utan originalitet. Handlingen känns generiskt ihopsatt - problem i tomteverkstaden som måste lösas för att alla snälla barn ska få sina julklappar - roliga scener när tomtarna ska klara sig ute i verkliga världen, särskilt i varma Arizona - klipsk hjältinna löser problemet på ett sätt som ligger helt rätt i tiden.
Exempel på roliga scener är tomtetingets ordförandeklubba som går sönder varje gång någonting klubbas eftersom den är gjord av godis (så bitarna äts upp), och tomtenissarna som sjunger och kommenterar handlingen som en grekisk kör. Rensläden har en modern GPS och renarna är militant disciplinerade vid start (fast landningarna blir mer si och så, åtminstone med Nick som förare).
Här finns också gulliga lilla bebisrenen som kläs ut till hund för att passa in i Arizona, och gnabb mellan de riktiga tomtarna och shoppinggalleriornas kommersiella tomtar som inte tar sitt jobb på allvar (en har tomtedräkt och shorts). Ingen tror på Noelles tomtehistorier såklart, tills hon visar att hon kan gissa barns önskedrömmar, och renspannet flyger förbi polishusets fönster.
Behållningen av “Noelle” vilar mycket på Kendrick charm, på liknande vis som “Last Christmas” bars upp av Emilia Clarke. Men “Noelle” är mindre originell, har tunnare handling och dessutom en grotesk mängd varumärkesreklam. Hur många gånger kan man klämma in att alla barn önskar sig en iPad egentligen? Men som enkel underhållning för dem som vill komma i julstämning duger den fint.
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Noelle: Jultomtens dotter
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu