The November Man 2014

Peter Devereux är en före detta CIA agent som går under kodnamnet ”November Man”. Omständigheter tvingar ut honom i arbete igen och när han tar på sig att skydda ett värdefullt vittne till en gammal konspiration hamnar han plötsligt mitt i hetluften. Devereux upptäcker så småningom att uppdraget gjort honom till måltavla för sin forne vän och tidigare adept David Mason och mycket tyder dessutom på att det finns en mullvad inom CIA varför snart ingen kan lita på någon.

Det är ett väldigt högt tempo direkt från start med skjutningar och biljakter som avlöser varandra. Vi slängs genast in i händelserna och får en chans att lära känna karaktärer och deras inbördes relationer. Men ju längre in i historien vi kommer blir de logiska luckorna desto synligare, vilket leder till viss frustration hos mig som publik. Det är förvisso inledningsvis en hyfsat effektiv presentation av storyn och flera fartfyllda partier som följer är sevärda, men samtidigt blir det tydligt att det slarvas rejält på andra håll. Ingen tid ges till eftertanke och även om inte mycket tanke behövs för att förstå blir ändå snart bristen på någon egentlig möjlighet att på riktigt kunna bekanta sig med dem vi förväntas känna med, alldeles för uppenbar.

Egentligen är filmens största behållning Pierce Brosnan. Han är sin vana trogen mycket stabil och faktiskt riktigt karismatisk som huvudpersonen Peter Devereux. Brosnan behärskar sin inre Bond väl och kan helt klart det här med att vara lagom hårdkokt, hämndlysten, men ändå innerst inne godhjärtad. Tyvärr räcker det bara så långt eftersom det mesta och flesta andra kring honom inte alls är lika trovärdiga. Jag lyckas som sagt aldrig få någon empati med någon av det övriga karaktärerna om ens Devereux’s och jag är tveksam till flera av svängarna jag bjuds på.

Filmen är mer en ganska våldsam actionrulle än en spänningsthriller, något som inte behöver vara något negativt hade det inte varit för att manuset svajar och att våldet inte hittar sin plats i berättelsen. Dessutom saknas all form av humor och den där - i genren - klassiska glimten i ögat lyser med sin frånvaro så att det ibland känns det som att filmen tar sig själv på alldeles för stort allvar, vilket är ett föga attraktivt drag.

”The November Man” hade helt klart vunnit på att sänka tempot och till exempel utveckla relationerna mer ingående. Det finns heller inget som egentligen inte tidigare i någon form har skildrats förut. Så det enda positiva - vid sidan av Brosnans övertygande prestation - är väl att de tidigare skildringarna flera gånger varit sämre, varför denna film i slutändan inte känns mer än lite lagom dålig och med andra ord rätt ok, för att inte säga nästan sevärd på DVD.