Now You See Me 2 2016

Hokus pokus… Som vanligt när en film spelar in tillräckligt med pengar, även en underhållande men relativt lättglömd sak som ”Now You See Me”, så lyckas alltid producenterna trolla fram en uppföljare. Ibland med någon slags motivering, oftast samma sak fast mer och större. ”Now You See Me 2” hör till den senare kategorin.

I slutet av förra filmen var den stora twisten att (SPOILER!) detektiven (Mark Ruffalo) som utredde den Robin Hood-liknande magikerkvartetten var egentligen den hämndlystna hjärnan bakom hela verket. Den här gången hamnar gruppen i Kina och man ska under utpressning stjäla något slags övermäktigt datorchip medan alla undrar vem som håller i spakarna.

Precis som första filmen är det en orgie i diverse trollerinummer och en twistig story av typen alla lurar alla. I var och varannan scen händer något oväntat, exempelvis en välbekant karaktär/skådespelare dyker upp och vänder upp och ner på allt. Det är högt tempo med både action, humor och spännande situationer. Höjdpunkten är en svettig scen när våra hjältar gömmer datorchipet emellan sig medan de visiteras av aggressiva vakter.

Men även liksom originalet så är det lättsmält underhållning som tar sig på lite för stort allvar. Det är precis som magikernas nummer i filmen en stor illusion där man distraherar publiken med maffiga bilder på pulserande storstäder, MTV-klippning, pampig musik och catchiga poplåtar från det faktum att filmen är långt ifrån så smart som den gärna vill vara.

Här finns logiska luckor (även om twisten i slutet inte är riktigt lika illa som i del 1) och svaga försök till karaktärsutveckling. Dialogen hoppar mellan floskler om att ”inget är vad det verkar vara” till generande snack om familj och lojalitet. Visst blir jag underhållen och det är kul att se den här typen av Oscarsaktörer låtsas ta den här typen av struntfilm seriöst. Men skrapar man på ytan så känns manuset mer som en produkt än en historia.

Och ännu värre är det onödigt grabbigt. Lizzy Caplan, filmens enda centrala kvinna, tvingas vara både påfrestande komisk sidekick och fullständigt omotiverat kärleksintresse. Som om man vill tydliggöra om hur coola Woody Harrelson (som återanvänder sin ”Kingpin”-peruk i en dubbelroll?), Jesse Eisenberg och Dave Franco är. Att stackars Daniel Radcliffe är en tämligen tam skurk kommer kanske inte som en överraskning.

I kombination av regnväder och ordentligt med popcorn så slinker den här parentesen ner rätt smidigt. Men den är långt ifrån så spektakulär som den utger sig för att vara. När folkmassorna i filmen jublar sig hesa åt de poserande trollkarlarna så lämnar jag salongen nöjd med konstaterandet att det var en uppföljare jag inte totalt avskydde.