Of an Age 2023

“Of an Age” är en vacker coming-of-age-berättelse som utspelar sig under två dygn 1999 och 2010. Först träffar vi tonårstjejen Ebony (Hattie Hook) när hon vaknar upp på en strand, utan sin väska och plånbok, och utan att minnas någonting av gårdagens festande eller veta vart hon är. Däremot minns hon att hon har en ballroom-tävling om ett par timmar. I panik ringer hon sin danspartner Kol (Elias Anton) och beordrar honom att hitta henne. Men han har ingen bil.

 

Nu börjar en intensiv jakt för att hitta bilskjuts, och att smuggla ut Ebonys danskläder utan att mamman märker nåt, samt att hinna till tävlingen i tid. Den frenetiska inledningen är både underhållande och rolig, och när den stressade Kol springer genom staden i sin glittrande tangoutstyrsel har jag redan fallit pladask - det här kommer bli en filmupplevelse att minnas!

 

Och mycket riktigt, snart följer en underbar scen, men av det lugnare, sensuellare, och intimare slaget. För när frenesin lägger sig börjar den egentliga berättelsen, den spirande förälskelsen mellan Kol och Ebonys bror Adam (Thom Green). Han håller på att packa sina väskor för att fara iväg på doktorandutbildning i Argentina nästa dag, men går med på att hämta upp systern och köra dem till tävlingen.

 

Den långa bilresan till stranden med de två männen inklämda i framsätena ger dem gott om tid att introduceras för varandra. Här finns glödande kemi, och den trevande attraktionen mellan de båda männen måste vara något av det vackraste som filmats. Kameran kryper inpå med många extrema närbilder; en förstulen blick över en arm, det är små gester, ögon som söker bekräftelse, och laddade, dubbeltydiga kommentarer. Det är så ömt skildrat och skådisarna fångar ögonblicken så mitt-i-prick att det värmer i hjärtat, och får en oromantisk cyniker som mig att sitta och småle.

 

Goran Stolevskis uppföljare till “You Won’t Be Alone” må vara tematiskt väsensskild, men förkärleken för intima närbilder är densamma. Effekten av att vara mitt i handlingen, att vara ett med rollfiguren. I någon mån kanske man kan säga att även “Of an Age” utforskar hur det är att vara människa.

 

Vi får inte glömma att 1999 var en bra mycket mindre inkluderande era. Handlingen är satt i Melbourne, Australien, men Kol kommer från en serbisk immigrantfamilj där männen är macho och han tvingas neutralisera sin person för att smälta in. När systern lokaliserats och hoppar in i bilen ändras stämningen. Männen blir stelare, håller igen, säger “bro”.

 

Dessvärre tar andra halvan av filmen en mer melodramatisk vändning mot det sentimentala, mot tårar och pianomusik. Man skulle kunna beskriva vad som följer som onödigt smärtsamt, som lidande för lidandets skull. Handlingen blir plattare, det känns inte riktigt övertygande, och därmed förlorar berättelsen kredibilitet trots det fina upplägget.

 

Men Goran Stolevskis unika, intima berättande gör filmen mer än sevärd, och jag längtar redan efter vad som kommer härnäst!