Okänd soldat 2017

”Okänd soldat” utspelar sig under andra världskriget (närmare bestämt fortsättningskriget 1941-1944) och skildrar hur ett antal finska soldater med varierande framgång slåss mot det ryska motstånd som till slut skulle komma att bli övermäktigt.

 

Sporadiskt förekommande arkivbilder redogör för de historiska omständigheterna – bland annat flimrar arkivbilder av Hitlers födelsedagsvisit till ett finskt höjdarbefäl förbi – men filmen intresserar sig mindre för politiska allianser än för det mänskliga perspektivet. Det är den enskilde soldatens helvetestillvaro som är i fokus här, snåla matransoner och skoskav för hela slanten, konstant dödsångest parad med gruvlig utmattning och en hjärtlig men samtidigt rå kamratskap, det enstaka hjältedådet.

Många barska ”Perkele!” blir det, nästan parodiskt många. Det är klart att det svors för jämnan, och att man söp skallen av sig så fort man fick chansen, sådana beteenden är väl universella i krig snarare än typiskt finska. Ändå är balansgången skör, ett par gånger reduceras de nationalistiskt indoktrinerade soldaterna till stereotyper. Andra gånger får de lyckligtvis ta plats som komplexa, trovärdiga människor som försöker förhålla sig till de givna förutsättningarna utan att mista förståndet.

Det finska nationaleposet "Tuntematon sotilas" (1954) filmatiseras med femton-tjugoårsintervaller i hemlandet. Det har historiskt sett gått både bra och mindre bra att översätta den bistra krigsskildringen till rörlig bild. Den här gången har ambitionsnivån, liksom förväntningarna, varit högre än någonsin.

 

Rutinerade och internationellt framgångsrike regissören Aku Louhimies har tillsammans med producenterna haft en rekordbudget att förfoga över, och den moderna tekniken tillåter mer avancerade stridsscener än någonsin förut. Resultatet har fått biopubliken att strömma till i oöverträffade mängder men polariserat den finska kritikerkåren. Några av de skarpaste invändningarna har riktats mot skådespelarnas bristande förmåga till trovärdigt uttal. Det är en allvarlig invändning i sammanhanget, eftersom romanen intresserar sig en hel del för hur distinkt olika dialekter samlades till en enhetlig, nationell identitet i krigstid.

En svensk tittare saknar generellt sett språklig kompetens för att störas av sådana förvisso allvarliga brister. Dessvärre dras ”Okänd soldat” också med problem som varken kräver kunskaper i finska eller annan förförståelse överhuvudtaget. De flesta av dessa problem stavas upprepning och brist på variation – tre timmars oavbrutna eldstrider i den finska, sedermera ryska granskogen är helt enkelt för mycket av det goda, förutsatt att man inte är inbiten krigsentusiast. Värre ändå är att man många gånger brister i originalitet. Den Hollywoodianska krigsfilmen är som bekant överbelastad med trötta klichéer, och det är en säregen känsla att här ta del av dem i en nordisk produktion.

Enkelt utryckt blir känslan lite för ofta att man har ägnat sig åt att göra amerikansk krigsfilm fast på finska. Den obligatoriska hemmafrun som går och oroar sig för sin soldatpojkvän blir aldrig mer än en älva filmad i vackert motljus, det obstinata befälet som kräver sina underordnades död straffas på det mest teatraliska sätt man kan föreställa sig, hjältesoldaten stupar i just det ögonblick som vi har blivit upplärda att förvänta oss.

Det är naturligtvis synd att man inte har förmått lyfta vissa motiv från en sådan ytlig nivå, särskilt som ”Okänd soldat” i långa stycken är genuint gripande och många gånger kärvt humoristisk på ett sätt som lyfter den skyhögt över stora delar av (den amerikanska) konkurrensen. De individuella soldaternas öden förmedlas genom superba skådespelarinsatser, och Louhimies lyckas förträffligt med att skildra fenomen som krigsleda och gruppdynamik. Helhetsintrycket väger över till det positiva, och vissa bilder sitter kvar långt efteråt.

Men det är inte utan att man muttrar ett stillsamt perkele för sig själv när eftertexterna börjar rulla. Med all denna potential hade detta kunnat bli en fläckfri seger.