Olympus Has Fallen 2013

Jag är ledsen men jag har svårt att se potentialen i Gerard Butlers stjärnstatus, absolut inte som burdus romcom-hjälte men inte heller i högljudda, korkade actionrullar som denna. Speciellt inte när filmen som här är en karbonkopia av en klassisk, mycket bättre film vars stjärna är ett mer pålitligt skådespelarval. "Olympus has Fallen" är kvalitetsmässigt en femöresversion av "Die Hard" och Butler har ungefär lika mycket charm som Bruce Willis lilltå.

Hursomhelst: Butler är i alla fall vår hjälte, Secret Service-agenten Mike som utvecklat en vänskaplig relation med presidenten (Aaron Eckhart) och hans familj, men säger upp sig när han misslyckas med att rädda presidentens fru i en bilolycka. Man kan tro att detta ska knytas an till senare men är faktiskt helt irrelevant för resten av filmen. Månader senare så tar nordkoreanska terrorister (ja, mellanöstern är väl uttjatat vid det här laget) över Vita Huset och Mike - som lite råkar passera förbi - hoppar in för att rädda situationen.

USA och Hollywood älskar ju sin president och Vita Hus. Och visst är det töntigt när Bill Pullman håller sitt patriotiska tal i "Indepedence Day" eller Harrison Ford fräser "Get off my plane!" i "Air Force One". Men i filmer som dessa finns ändå någon slags självdistans, en insikt om att det rör sig kring action och underhållning. I "Olympus has Fallen" handlar det om terrorister som först massakrerar Washingtons invånare på öppen gata (i en plågsamt lång sekvens med två-tre för många dramatiska dödsscener) för att sedan tortera och avrätta majoriteten av president-staben. Det är inte spännande eller häftigt, bara vämjeligt.

Hade det funnits en seriös ambition att berätta något, i likhet med "United 93" eller "Zero Dark Thirty", så hade det funnits en poäng med det brutala våldet. Men sedan skiftar man snabbt ton till popcornaction där Butler springer omkring i Vita Huset och råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle för att ha ihjäl bovar, rädda söta barn och kläcka ur sig one-liners som "Save the last bullet for yourself cause I'm gonna stab a knife through your brain". Han ÄR en hård men rättvis hjälte. Eckhart ÄR en ädel, stolt president. Rick Yune ÄR en superond skurk. Morgan Freeman ÄR en vicepresident med kloka visdomsord. Ni fattar.

Personligen anser jag att regissören Antoine Fuquas "Training Day" var grovt överskattad men den hade ändå ett budskap och sade något om våldet mellan kriminella och poliser på USA:s gator. Det enda "Olympus has Fallen" verkar vilja berätta är att nordkoreaner är onda, amerikanare är fantastiska och Vita Huset det finaste vi har. Det enda som imponerar är antal fina birollsaktörer den lyckas slösa bort, även om Dylan McDermott och Melissa Leo får glänsa i några kort ögonblick.