On the Road 2012

Jack Kerouacs "På drift" har ett minnesvärt citat:

"De enda människorna för mig är de galna, de som är galna i att leva, galna i att prata, galna i att bli frälsta, med en glupande hunger efter allt på en gång, de som aldrig gäspar eller ägnar sig åt vardagligt småprat, utan brinner, brinner..."

Det är inspirerande med en man som vägrar låta livet bli tråkigt, och rastlöst söker sig till ständigt nya spännande människor och platser. Jag förstår mycket väl att boken, inspirerad av verklighetens bromance mellan Kerouac och Neal Cassady, har haft sin givna plats i den amerikanska själen i mer än 50 år och att de två blev hjältar för generationer. Jag blir nyfiken på att veta mer om den orädda duon, deras möten och roadtrips och beatnikrörelsen i stort.

Om Walter Salles film och min research kring den har väckt det här intresset, är det iallafall en positiv grej att säga om "On the Road" i filmform.

Självklart citeras stycket också i den långt fördröjda filmen "On The Road", vilket blir rätt ironiskt när man tänker efter - för är det något jag är under filmens gång så är det väldigt uttråkad. Inte för att det inte fanns potential för något betydligt mer medryckande. Man borde förvänta sig en åtminstone hälften så inspirerande berättelse om att leva livet och om den fria ungdomen. Vad som än har fått Kerouacs roman att nå den status den har, och namn som Brando, Coppola och Pitt att tråna efter medverkan i den länge påtänkta filmadaptionen, ser jag inte skymten av det i Walter Salles oinspirerade drama.

Som titeln antyder handlar det om en roadmovie. I bilen: Sal Paradise (Sam Riley), Dean Moriarty (Garrett Hedlund) och Deans unga exfru Marylou (Kristen Stewart), tre drömmare och livsnjutare som gasar igenom 40-talets USA ständigt med alkohol i blodet och på jakt efter nästa rus, om det så handlar om sprit, droger eller sexorgier. (Håll för ögonen på dina Twilightfrälsta minderåriga! Det finns saker som Kristen Stewart gör i "On The Road" som inte lämpar sig för barn.) 

Vänskapen spirar, och blir även den som en drog för Sal. Alla oväntade möten och upplevelser antecknas flitigt i hans block, de skulle senare stå till grund för Kerouacs kultroman. Det låter som en uppsluppen och bekymmerslös tillvaro som mycket väl kunde bjuda in till en vild verklighetsflykt även på vita duken. Och det är åtminstone en snygg film, det får man ge dem: från de lagom slitna jeansskjortorna till de vida amerikanska vyerna och sådär perfekt stökiga och bohemiska New York-lyor. Dock kan man bläddra i en Levis-katalog för samma effekt. Det är dessutom gratis.

Problemet jag har med filmen är att ingen direkt framstår som en särskilt bra förebild eller ens en sympatisk person. Jag ser inte de stora författare eller poeter som föddes fram ur alla äventyr, snarare ett gäng ansvarslösa ungar som jag inte kunde bry mig mindre om. Alla dämpar de sina depressioner med diverse missbruk, alla är avundsjuka på varandras miserabla liv, och med såna förutsättningar blir det två sega timmar i deras sällskap.