Once Upon a Time in Hollywood 2019

Leonardo DiCaprio (”Django Unchained”) och Brad Pitt (”Inglourious Basterds”) möts för första gången på bioduken, som bästa vännerna Rick och Cliff. Den ene var en gång en populär cowboystjärna på tv, den andre är hans trogne stuntman. Vänskapen dem emellan är det som bär filmen, och tillsammans försöker de hålla sig kvar i en nöjesindustri som håller på att förändras och stöta ut dem.

Sommaren år 1969 skakades Hollywood och världen av mordet på skådespelerskan Sharon Tate, regissören Roman Polanskis gravida fru. Hur händelsen behandlas får bli en överraskning. Men detta är ingen true-crime-historia utan Tarantinos universum där han gör precis vad han vill, och i hans saga bor Rick och Cliff granne med Sharon Tate och Polanski. När ”Once Upon a Time in Hollywood” börjar är det februari, och vi får lära känna Rick, Cliff och Sharon i tre separata berättelser under ett par dagar.

 

Till stor del är detta en cool och lättsam komedi om en svunnen tid i drömfabriken, men ibland snuddar det vid thriller. Sen har regissören så vänligt bett filmrecensenter att inte spoila något, så det är allt ni får veta om handlingen.

Vad jag kan berätta är däremot att filmen tar väldigt lång tid på sig att presentera och bygga upp sina karaktärer. Vi följer Rick Dalton under några dagar på tv-inspelningar, vi följer Cliff Booth som plockar upp en mystisk hippie-liftare, och vi följer filmstjärnan Sharon Tate som… går på bio och tittar på sig själv i komedin ”Ett järn i elden” från 1968. Det finns många sköna scener, och lika många som borde ha stannat kvar i klipprummet. 

Rick Daltons karriär som avdankad tv-stjärna låter Tarantino leka loss i en genre han brinner extra mycket för. Mycket utspelar sig i påhittade Vilda västern-filmer. År 1869 möter 1969 och jag känner att filmskaparen haft lite för roligt med sina fejkrullar. ”Once Upon a Time in Hollywood” är helt enkelt på tok för lång, och ofokuserad, för att kunna få ett högre betyg.

 

Men det är väl värt att hålla ut och vänta. Den där våldsamma, skruvade och helt galna Tarantino får också utrymme.

Det är framför allt en ruggigt snygg film som tar oss till inbjudande miljöer. Glamorösa Los Angeles för 50 år sen har återskapats med underbar detaljrikedom och ett nostalgiskt skimmer, från biografskyltar till filmposters, från stiliga kläder till sexiga bilar. Det är en fantastisk värld att få kliva in i, och på vägen träffar vi både Bruce Lee, Steve McQueen och andra stjärnor från förr. En lång rad av gästskådespelare som Al Pacino, Lena Dunham, Kurt Russell och Bruce Dern tittar in för en scen eller två.

Hans filmer är kända för cool dialog, häftiga soundtracks, svart humor och mycket våld. Allt det där är en del av "Once Upon a Time in Hollywood", här ser man tydliga drag av alla hans tidigare filmer. Men Tarantino är så självmedveten om receptet, att det han serverar känns ganska väntat och inte längre så överraskande.