One Life 2023

När Nicholas Winton, en börsmäklare och humanitär, avled 1 juli 2015 vid 106 års ålder kallades han för den brittiska Oskar Schindler i pressrubrikerna.

 

”One Life” berättar om den sanna historien när Winton räddade 669 barn, varav de flesta var judar, från Tjeckien precis innan andra världskrigets utbrott. Filmens titel refererar även till citatet ”he who saves one life, saves the world entire” som också citerades i Steven Spielbergs “Schindler’s List”.


 

Det betyder dock inte att ”One Life” i sig liknar Spielbergs magnum opus. Det här är, för det mesta, ett procedurdrama likt många andra brittiska biografier. Det digitala fotot är skarpt, men aldrig iögonfallande. Manuset, som baserades på en bok av dottern Barbara Winton, duger men färglägger endast innanför linjerna. Ibland känns det som att filmen är på autopilot, men tricket är att de verkliga händelserna bakom ”One Life” räcker gott och väl för att röra publiken.


 

Anthony Hopkins axlar rollen som den äldre Nicholas Winton, 50 år efter hans arbete runt andra världskriget. Men något som kanske inte framstår i marknadsföringen är att majoriteten av speltiden går till Johnny Flynn under just den tiden i Prag när Winton räddade barn innan den nazistiska ockupationen stängde gränserna. Hopkins är ju storstjärnan, men för det mesta är det Flynns ansvar att bära filmen.


 

Klart får man känslan ibland att Hopkins skulle kunna spela den här rollen i sömnen, men när det väl gäller lyfter han filmens viktigaste stunder. Flynns sida är inte alls lika prålig, men skådespelaren, som också är aktuell just nu på Netflix med ”Ripley”, övervinner den stoiska tonen. Lena Olin spelar hustrun till Hopkins vilket, som förväntat, är en otacksam roll som inte ger den svenska skådisen mycket att göra. Likaså finns Helena Bonham Carter i rollen som Nicholas Wintons mamma, men som bara är där som stöd.


 

”One Life” är stadig och säker, men personerna bakom den sanna historien förtjänar en film som vågar lite mer. Det som Nicholas Winton och hans team gick igenom var säkerligen mycket mer intensiv och pulshöjande än hur det skildras här. Det är en situation på liv eller död men sällan känns det riktigt så allvarligt.


 

Något som blir tydligt med filmens slutliga akt är att “One Life” existerar enbart på grund av de sista 20 minuterna. Specifikt en scen som kan kännas påhittat men som faktiskt efterliknar ett mäktigt ögonblick som verkligen hände på brittisk tv. Något annat som blir tydligt tack vare det är att allt annat ändå var värt det till slut.


 

Det är frustrerande hur konventionell filmen är, men den känslomässiga finalen är omöjlig att motstå. Nu finns ju det verkliga klippet tillgängligt på YouTube och den filmiska imitationen kan inte mäta upp, men samtidigt går det inte att förstöra den stunden. Vissa verkliga historier är helt enkelt för kraftfulla för att misslyckas. ”Schindler’s List” utan Steven Spielberg skulle fortfarande vara en påverkande upplevelse.