Nick Cave - One More Time with Feeling 2016

Det är knappt två år sedan den fina dokumentärfilmen ”20 000 Days on Earth” av och med Nick Cave visades och i den kunde vi bland annat se några scener med honom tillsammans med sina tvillingsöner Earl och Arthur. Bara ett år senare var bara Earl kvar, efter att Arthur tragiskt gick bort i en olycka förra sommaren, mitt under arbetet med pappa Nicks senaste album. Det här är en film om inspelningen av skivan, men ännu mer är det en faders förtvivlade försök att förstå det fullständigt oförståeliga och framförallt acceptera livets ibland vidriga svängar för att själv orka vidare.

Filmen är svartvit och inspelad tredimensionellt. Först känns kanske inte valet av 3D-kameran helt klockrent, men så fort första sången börjar sjungas förstår jag vitsen. Fotot slukar in mig och jag blir mer mottaglig för det jag hör när jag liksom inte behöver tänka på det jag ser. Kameran tar mig med in i studion och jag kommer nära både melodin fast framförallt det jag ser berättas. Allt och alla får ett speciellt djup, blir så mycket mer på riktigt och verkliga på något sätt. Musiken dånar verkligen genom duken och in i mig, medan jag å min sida gör precis tvärtom och dånar in i duken och där någonstans möts vi så ännu ljuvare musik uppstår.

Mellan de vemodiga sångerna får vi se den av sorg drabbade familjen göra för dem vardagliga saker mitt i det som inte längre är vardag utan någonting helt nytt och annat, något ingen av dem känner igen men som de måste börja bekanta sig med då det är deras nya liv som nu ofrivilligt utspelas. 

Från början är det inte uttalat vad som hänt, men vi förstår av samtalen, stämningen och den snyggt riktade kameran att det är en stor tragedi som ligger som bakgrund till allt detta. När sedan Nick och hans fru Susie börjar berätta om sin förlust gör de så fåordigt men ändå öppet. De lämnar ut högst personliga känslor och tankar, fast hela tiden med stor integritet utan att fläka ut det privata. Båda har en sund och väldigt behaglig distans till inte bara sig själva men framförallt oss som lyssnar, varför jag som åskådare aldrig känner att jag inkräktar.

Som med alla stora berättare skildrar Nick Cave genom sig själv och sina erfarenheter också min historia. Jag känner såklart i första hand med familjen, men blir samtidigt påmind om saker jag vill och bör minnas från mitt eget liv och mina tankar och jag lär mig därmed något om mig själv också.

”One More Time With Feeling” är en otroligt stark filmisk, ja nästan teatral - upplevelse, i första hand för alla Cavefans såklart, men det är också en visuellt vacker och underbart musikalisk film för samtliga andra som vill åka med på en känslosam resa. 

Sorgen är givetvis central i detta, men det som motiverar sorg från början är kärlek, varför detta egentligen är en film om just - kärlek. Det handlar om att mot alla odds överleva ett trauma, att acceptera det, gå vidare och tids nog också välja glädjen igen. Och det slutgiltiga valet mina vänner – det stavas kärlek och Nick med familj lär oss just det.