Or 2004

Nyligen läste jag en notis om att prostitution i Israel hade vuxit och blivit vanligare. För oss som bor här i Sverige är det kanske inte mycket till bekymmer men det är ändå ett problem som man bör diskutera. Prostitution är tyvärr inget nytt och har förekommit länge på säkert de flesta ställen även om många inte vill erkänna det. Det finns nog inga stolta och glada prostituerade. Att ”Pretty woman” med Julia Roberts som den glada och lyckliga horan blev en kassasuccé och populär film berodde på annat, bl.a. på att kvinnofavoriten Richard Gere spelade den gullige, förstående och generöse affärsmannen som till slut friade till och äktade horan. Hur vanligt är det? Det händer bara på film. Skulle en film som skildrar prostituerades verkliga och mörka vardag med hot, stryk och droger bli lika populär? Tror inte det.

17-åriga Or bor tillsammans med sin mamma Ruthie i hamnstaden Tel Aviv. Or kämpar hårt och gör sitt bästa för att hjälpa till hemma. När hon inte går i skolan jobbar hon extra på en restaurang eller samlar in tomma flaskor som hon pantar. På så sätt kan hon åtminstone få ihop pengar till mat för sig och mamman. Den mindre ansvarstagande Ruthie däremot går ibland på gatan och prostituerar sig för att dra in pengar. Lite sexuella tjänster till hyresvärden och man kan komma undan med lägre hyra. Hon är annars ung och tillräckligt stark för att ta ett bättre och hederligare jobb. Frågan man ställer sig eller hellre till henne är varför hon inte gör det. Or får ofta anstränga sig för att stoppa mamman från att gå på gatan. Hon lyckas genom en vän till och med hitta ett jobb åt henne; visserligen som hushållerska men ändå. Det är en framgång.

Prostituerade själva och andra med erfarenhet och förståelse för problemet säger att det är som en drog; att det är svårt att sluta och att helt lämna det bakom sig själv. Det låter konstigt och jag har svårt för att fatta det men kanske fungerar det så att har man en gång sjunkit så lågt och ofrivilligt gått med på att sälja sin kropp har man släppt alla spärrar och hämningar och kan alltså lätt återfalla i det. Nu ska man inte heller tro att det gäller för alla som en gång gått på gatan men tydligen är det alltså risk att man inte helt kommer ifrån det. Kanske är det de ”lätt intjänade” pengarna som lockar. Kanske är det tron om att det är enkelt och bekvämt. Jag vet inte men det är tragiskt. När Ruthie, liksom en missbrukare inte kan hejda sig och fortsätter att sälja sig bestämmer sig Or för att ta smällarna istället för henne. ”Låt mig ta skiten i stället för henne så slipper hon” måste Or resonera.

”Or” är ett väldigt rakt, ärligt och avskalat nutidsdrama som ändå känns tidlöst. Den kunde utspelat sig även i andra tider och på andra platser. Tragiken är densamma. Det är en oerhört starkt och engagerande historia som inte lämnar en oberörd. Dana Igvy i huvudrollen är helt underbar. Hon spelar en roll som är både fysiskt och psykiskt mycket krävande. Hon går verkligen in i rollen och spelar mycket naturligt som om kameran inte ens fanns där. På något sätt påminner hennes roll om Jodie Foster i ”Taxi Driver”. Dana presterar på ett sätt som får en att vilja krama och gratulera henne.

Lika mycket beröm och positiva ord ska man förstås ge regissören Keren Yedaya. Det här är hennes långfilmsdebut och hon har på ett utmärkt sätt visat vad hon går för. Hon är inte rädd för ett sådant jobbigt och ofta tabubelagt ämne utan väljer att visa verkligheten precis som den är. Att filmen också belönades med guldpalmen i filmfestivalen i Cannes ifjol bekräftar nog detta.