Örnjägarens son 2009
Synopsis
Men hans pappa däremot är övertygad om att Bazarbai skall axla manteln och bli örnjägare. När Bazarbais storebror skickas till huvudstaden rymmer Bazarbai efter tillsammans med sin fars örn, på en resa som ska bli livsavgörande.
Medverkande
Info
Gåtfullt om att längta bort
I de mongoliska bersglandskapen lever bröderna Bazarbai och Khan. Deras far är örnjägare och vill inget hellre än att sönerna ska gå i hans fotspår. Men pojkarna har fått en doft av världen utanför och vill bort från byn. Något som varit helt otänkbart för generationen innan. Först på tur är Khan som skickas till storstaden Ulan Bator. Tanken är att han ska jobba, och skicka en del av pengarna hem. Något som väcker avundsjuka och ilska hos yngre brodern Bazarbai. Nu blir det han istället som får ta över örnjakten.
Trots att filmen alltså gör anspråk på att vara ett äventyrsdrama upplever jag det lika mycket som en naturfilm. Det otroligt dramatiska nästan gåtfulla landskapet iscensätts med hjälp av ganska sorgsen musik. Men det handlar inte om en förlust, snarare om det som skiljer generationer från varandra. Om att finna en känsla av identitet. Att hitta en egen väg i livet.
För att trösta sonen tar pappan med Bazarbai på den årliga örnfestivalen. Något som knappast hjälper. Istället bestämmer han sig för att rymma och leta rätt på Khan. Vilket resulterar i en rad oväntade möten. Men också i ständig följeslagare som hela tiden håller sitt vakande öga över honom.
I en intervju till filmnyheterna berättar regissören René Bo Hansen att i princip hela familjen är autentisk, med undantag för storebrorsan, den enda skådespelaren. Och att scenerna som filmades med örnarna var särskilt svåra att göra. Därför fick man alternera tre örnar för att klara tagningarna. Hursomhelst blir samspelet mellan örnen och Bazarbai väldigt fint. Men när han äntligen hittar sin bror får han höra att det skett en gruvolycka och att han förmodligen finns bland de omkomna. Ännu en gång ber han örnen om hjälp. Och en sista gång visar det sig vara just räddaren i nöden.
Det är synd det annars väldigt vackra dramat får ett så märkligt slut. Lite för många trådar lämnas mer eller mindre vidöppna. På samma gång ger just det mycket eget tolkningsutrymme. Inget känns pålagt eller överarbetat. Och faktiskt ganska spännande trots enkla medel och långa tystnader emellanåt.
