Outside the Wire 2021

Ni känner kanske igen det välkända etiska tågdilemmat – ett tåg kör i hög hastighet mot ett spår där det fem personer ligger fastbundna, medan det på andra spåret ligger en person. Du har möjligheten att byta tågets spår, och med det så räddas fem personer, men du ser till att en person dör. Skulle du byta spår?

Det här problemet ställs Thomas (Damson Idris) inför. Han beslutar i en krisande situation att trotsa en direkt order för att skicka iväg en dödlig bomb emot två 19-åriga soldater, men som därmed räddar livet på en tjugotal andra soldater. Hans kallblodiga val gör honom omedelbart svartlistad, utfryst, och han blir omplacerad i en undangömd avdelning med ett hemligt uppdrag.

Thomas blir snabbt ihopparad med den hetlevrade Leo (Anthony Mackie), som visar sig ha mer innanför både pannbenet och huden än vad man hade kunnat förutspå. Det udda good-cop-bad-cop-paret bestående av en mänsklig soldat och en android, ger sig ut på ett uppdrag som är minst lika farligt för dem själva som för deras omgivning – risken är en kärnvapenattack.

Mikael Håfström är ett svenskt regiess som har en förkärlek till nervkittlande dramatik. Med effektfull höghastighetsaction såsom ”Escape Plan”, ”Derailed” och nu senast ”Quick”, är han nu långt ifrån skolgården i det tidigare verket ”Ondskan”. Är Håfström en svensk Michael Bay? Nja, det skulle jag inte säga, men färska ”Outside the Wire” bjuder oss på en rejäl dos av exploderande bomber.

Komplexiteten över drönarattacken och det etiska dilemmat i avsaknaden av mänsklig kontakt i rena avrättningar, är en intressant och högaktuell diskussion som behandlades med excellens i exempelvis ”Eye in the Sky” (2015). Vad som inleds med en djupdykning i nämnda ämne, förpassas relativt snabbt åt sidan i förmån för blixtrande action och pang-pang. Det är en smaksak i hur lättsmält man kan önska att en Netflix-film egentligen är hemma i soffan, men några stilpoäng får den inte.

Citatet ”You either die a hero, or live long enough to see yourself become the villain”, hörde vi Harvey Dent/Two Face väsa i ”The Dark Knight” (2008), och det kanske ligger något i det, speciellt under press och när världen börjar se dyster ut. Vare sig du följer den mänskliga Thomas eller androiden Leo får de testa på hur deras tankegång går under de mest extrema, och sårbara, situationer.

”Outside the Wire” bjuder, trots sina välvilliga poänger och rafflande dramatik, inte på mycket nytt under solen. Ryssar och östeuropéer är fortfarande enkelspårigt onda, väsande, och sluga typer. För en svensk är det kul att de futuristiska robotarna kallas ”gumps”, men de stenhårda och mestadels arga eller förvirrade karaktärerna drar ner både stämningen och humöret ganska snabbt.

Underhållningen levereras i stort sett av danska Pilou Asbæk, mest välkänd som Euron Greyjoy i ”Game of Thrones”, som här återvänder i ännu en bad boy-roll. Hans karaktär Viktor Koval har en betydande sits i filmens förlopp fastän hans inhopp blir tråkigt nog kortlivat. Den övergripande poängen i att en fiende kanske är dig själv, din vän, eller något du har tilltro till, hade kommit fram även om vi hade haft en rytande och galen ryss att titta på.