På Hvitfeldtska bodde vi 2023

Redan titeln bär ett underliggande budskap. Nils Petter Löfstedts nya dokumentär heter ”På Hvitfeldtska bodde vi” och är en kollektiv upprättelse av alla de som kom till Göteborg 2001 för att manifestera att en annan värld måste vara möjlig. Men som i mediebilden och av politiker utmålades som en samling huliganer. Det är titelns ”vi” jag syftar på. Själv anlände Nils Petter som 20-åring med sina kompisar till Göteborg för att protestera mot president Bushs besök och demonstrera för en global rättvisa. Med sig hade han sin kamera och sin ambition att bli fotograf. 20 år senare har han framkallat sina bilder från den där dramatiska helgen och sökt upp några av de som han fotade då polis plötsligt omringade skolan med containrar och förvandlade alla dessa unga demonstranter till rättslösa terrorister. Övergreppet mot de 500 ungdomarna skapade besvikelse och vrede. Allt medan seminarier om global rättvisa genomfördes på Fritt Forum, 10 000-tals demonstrerade piskades stämningen upp av gatstenar och polischocker ända fram till skotten på Vasaplatsen. Det är en vemodig men inte mörk film där den där tiden som rinner genom oss alla filtreras i några som var där med sina drömmar och politiska förhoppningar. Filmen balanserar elegant mellan dramatiken, våldsamheterna, de personliga såren och ljuset i människan. Redan med sin Guldbaggenominerade ”Himlens mörkrum” (2017), om den legendariske fotografen Jean Hermansson och hans fotokonst, visade Nils Petter Löfstedt sin känsla för att låta stillbilder bli byggstenar i film och här skapas djupa och starka känslor i mötet mellan nu och då. Tillsammans betraktar vi dessa människor både nu och då, en magisk unik egenskap i dokumentärfilm. De sista åren av 1900-talet var politiskt intressanta. En nytändning för en ung global utomparlamentarisk vänster som protesterade mot kapitalets totala frihet, ställde krav på beskattning, kritiserade Internationella valutafonden, Världsbanken och EU:s dogmatiska marknadsreligion och skapade saker som World Social Forum. Men som vi som är lite äldre vet hände saker. I Göteborg dömdes unga demonstranter till rekordlånga straff i en skamlig rättegång medan inte ens polisen som sköt skarpt mot demonstranter hade begått något tjänstefel. Och bara några månader senare styrde några välplanerade och hänsynslösa terrorister sina kapade passagerarplan rakt in i samtidshistorien. ”På Hvitfeldtska bodde vi” löser upp en cementerad bild av händelserna i Göteborg för drygt 20 år sedan. Annars har denna dramatiska helg varit något av en vit fläck i svensk film. Stefan Jarl och Lukas Moodysson gjorde visserligen ”Terrorister – en film om de dömda” men som visades sparsamt och filmprofessor Göran du Rees gjorde sin akademiskt anlagda och knappast visade ”Skotten på Vasaplatsen”. Men i övrigt. Tillbakablicken på Göteborg 2001 och på aktiviströrelsen Attacs slogan En annan värld är möjlig är uppfordrande. Hur mycket vision äger dagens svenska vänster? Hur ser drömmarna ut? Skapar en nödvändig försvarskamp mot effekterna av en lika girig som frisläppt kapitalism att tanken om ett jämlikt, jämställt och kulturrikt samhälle bleknar i pragmatism? Just sådana frågor väcker denna utmärkta dokumentär. Och så alla minnen av de där både hoppfulla och djupt obehagliga dagarna då Göteborg stod i nyhetsflödets centrum, då ont och gott sorterades av kvällspressen och varje ung människa som bar på drömmen om en rättvis värld förvandlades till huligan och villebråd.