Paraden 2012

Med risk för att mynna ut i en krönika om folks syn på homosexualitet så kan det vara smått provocerande med folk som ifrågasätter syftet med Prideparaden och deltagarnas behov av att demonstrera/fira sina rättigheter. De människorna bör se den här filmen. Alla andra också.

Filmen handlar om initiativet till Serbiens första Prideparad, men skildrar inte de egentliga händelserna. Huvudpersonen är Limun (Nikola Kojo), en heterosexuell, bufflig smågangster med hett temperament. När hans hetsiga fästmö vill ha ett drömbröllop, ber bröllopsplanerarens pojkvän Limun att i utbyte skydda dem i deras planerade parad. Att hitta frivilliga för jobbet är dock inte det enklaste.

Vid första anblicken så är det en ganska simpel komedi med stundtals rätt billig 90-talshumor i form av kulturkrockar mellan machomän och fjollor. Bögarna är känsliga, snyftande hysterikor som gillar rosa och glitter medan Limun och hans vänner är karlakarlar som tål rejält med både sprit och stryk. Men snart blir det uppenbart att de hårdvridna stereotyperna är en taktik. Samtliga är ändå människor och vår inledningsvis smått homofobiske hjälte lär sig att sann kärlek och familjeband kommer i alla former.

Hur rolig man tycker filmen är beror helt på smak. Den är ganska grovt tillyxad, klämkäck och självbelåten. Men lär känna karaktärerna och även de man kan störa sig på landar så småningom och vinner vår empati. Det är däremot dramat som fungerar bäst. Som kraftigt slag i magen kommer den bistra, våldsamma verkligheten i den ofrånkomliga upplösningen. Där Hollywood-filmer som "Milk" och "Brokeback Mountain" skildrat homosexuellas kamp och tragiska öden på ett mer vackert, romantiserat sätt blir det här mer rått, ärligt och osentimentalt även om humorn duggar betryggande i bakgrunden.

Vissa sidohistorier, som de komplicerade förhållanden till böghatande pappor/söner, känns en aning överflödiga. Vissa kan även ha svårt för den lite udda, serbiska filmstilen som inledningsvis är lite tuff att smälta. Men det är en både rolig, varm, stark, gripande men framför allt viktig film som alla bör se. För filmnördar och kuriosaintresserade finns också roliga homoreferenser till klassikern "Ben-Hur" där relationen mellan titelpersonen och hans vän faktiskt hade en gayundertext (något Charlton Heston fick veta först senare, och starkt dementerade).