Paranormal Activity: Next of Kin 2021

Efter lågbudgetsuccén ”Paranormal Activity” som släpptes 2007, har filmserien som skildrar amatörfilmad övernaturlig aktivitet blivit ett av Hollywoods starkaste franchises. Det är inte särskilt konstigt heller, originalfilmen kostade ca 15 000 dollar att spela in, och inbringade ca 190 miljoner dollar i intäkter. En enorm vinstmarginal för en film som inte direkt behövt kompromissa med skrämselfaktorn.

Efterföljande filmer har byggt på historien om antagonisterna i filmserien, den onda gruppen häxor som viger sina liv till ett ont väsen och offrar barn för sin sak. Efter den senaste upplagan verkar man dock ha valt att gå vidare från denna grupp och fokusera på en ny ondsint rörelse.

I den sjunde filmen i serien får vi följa Margot, en ung aspirerande dokumentärfilmare, som lämnats bort som barn och vuxit upp helt frånkopplad från sina rötter. Hon har nu lyckats få kontakt med sin biologiska familj och åker till deras lilla by tillsammans med en grupp vänner för att dokumentera återförenandet och få veta mer om den mor hon aldrig träffat. Familjen visa sig vara Amish och leva helt annorlunda från övriga samhället, på fler sätt än Margot förväntat sig.

Filmerna i ”Paranormal Activity”-serien har alla följt ungefär samma narrativa formel, tittaren vet vad man kan förvänta sig av filmerna i franchisen. ”Next of Kin” förändrar detta genom att förlägga filmen i en helt annan miljö. En miljö som tillför mycket till den stämning man bygger upp. Det lilla traditionsbundna samhället är i sig en mycket mer obehaglig miljö än de villaförorter som övriga filmer utspelar sig i. Man skapar liknande stämning som i filmer som ”The Witch” och ”Midsommar”, där platsen spelar en lika stor roll som invånarna.

De relativt okända skådespelarna som utgör byns karaktärer gör även starka intryck. De gamla stirrande kvinnorna, de lugna barnen som ständigt sjunger någon olustig barnvisa, de allvarliga familjemedlemmarna som undviker att prata om byns olika ritualer och traditioner. Alla är riktigt otäcka.

Filmen börjar trevande, med små skrämselmoment som sedan eskalerar kraftigt framåt slutet. Det är här man märker de största skillnaderna i kvalitet mot den första kritikerrosade filmen från 2007. De initiala läskiga händelserna är alldeles för små och försiktiga i jämförelse med de sista tjugo minuterna. Temposkiftet sker för snabbt och slutar för tidigt för att man ska få kalla kårar som håller i sig.

”Next of Kin” lider även av ett vanligt förekommande problem med skräckfilmer. De är bara läskiga tills man får se monstret/varelsen som står för hyssen. När filmen går från att vara en lågmäld rysare till att bli en våldsam ”slasher-film” med ett komiskt designat monster, försvinner mycket av känslan som regissören jobbat på att bygga upp i filmens första del.

”Paranormal Activity: Next of Kin” erbjuder en intressant twist för skräckfantasten som vill ha mer av seriens beprövade skrämselformel, men det nästan komiskt löjliga slutet riskerar att lämna tittaren med en bitter eftersmak.