Passera 2021

Den överexponerade inledningen tycks vara symbolisk - Irene (Tessa Thompson) är nämligen ute på ärenden i de vitas område i 1920-talets New York, när hon sätter sig för att ta igen sig från värmeböljan på det flotta hotellets uteservering. Hon döljer ansiktet bakom sin hatt och hyn under puder. Snart förstår vi varför - hon döljer hela sin identitet eftersom hon ser tillräckligt “vit” ut för att passa in - så länge ingen granskar henne alltför noga åtminstone. 

Originaltiteln “Passing” syftar på den skara ljushyllta afro-amerikaner som kunde “byta sida” och smälta in bland de vita för att skapa sig ett bättre liv - även om det måste ha orsakat fruktansvärd stress att tvingas ge upp sin bakgrund och dölja sin identitet livet ut.

Men Irene har inte bytt sida. Hon är gift med en doktor i Harlem och har två barn. Claire däremot, den vita kvinnan som så intensivt iakttar henne från bordet tvärsöver, visar sig vara en barndomsvän från kvarteren i Harlem där Irene fortfarande bor. Claire (Ruth Negga) är bara på besök från Chicago men den korta dialogen avslöjar att hon gift sig med en vit man och att de har en dotter tillsammans men att hon inte vågar få fler barn om de skulle komma ut “för mörka”. 

Claires man John (Alexander Skarsgård) hatar nämligen afro-amerikaner säger han (fast med ett annat ord), så det är mycket som står på spel. Men hon är hemsjuk och söker snart upp Irene. Ju mer de umgås, ju större chanser och djärvare beslut tar Claire, allteftersom hon karvar ut en större och större plats åt sig i familjen Redfields liv. Barnen älskar henne och även Irenes avvisande man Brian (André Holland) smittas av Claires charm. Endast Irene själv tycks ha betänkligheter…

“Passing” är en vacker filmatisering av Nella Larsens roman i svartvitt 4:3-format av filmfotografen Eduard Grau. Jazz-erans New York levandegörs intensivt och medryckande i förstagångsregissören Rebecca Halls skickliga regihand, som även visar på det osynliga fängelse som ras, kön, och klass kedjar fast de medverkande i.

 

Hall kommer själv från en blandad bakgrund med en afro-amerikansk morfar som levde som vit, och “Passing” är ett personligt projekt hon velat göra sedan många år. Hon har själv skrivit adaptionen men fått vänta på att sätta igång inspelningen dels på grund av finansiering (gammaldags svart-vitt får inte högsta prioritet) och för att känna sig redo att sätta sig i registörsstolen.

Både Thompson och Negga gör oerhört fina rolltolkningar (även om man får använda lite fantasi vad gäller Thompsons utseende om hon verkligen skulle kunna tas för vit eller ej. Det kan vara lite förvirrande, särskilt i början när det inte är glasklart hur omgivningen ser henne, som dialogen när hon möter Claires man till exempel). Men man dras in i handlingen på en gång, som förs framåt lugnt och metodiskt med tid nog att bearbeta allt som pyr under ytan.

“Passing” premiärvisades på Sundance filmfestival och når förhoppningsvis bredare publik inom snar framtid. Filmen är historiskt intressant men framför allt ett intimt drama om två kvinnor och deras respektive identitetsroller. En riktigt fin och annorlunda film väl värd att vänta på!