Paterson 2016
Synopsis
Paterson är busschaufför i staden Paterson, New Jersey. Varje dag kör han sin dagliga rutt och observerar staden när den flimrar förbi genom vindrutan. Han lyssnar på fragment av passagerarnas konversationer, han skriver poesi i en anteckningsbok, han går ut med sin hund, han stannar till vid samma bar och dricker exakt en öl, han går hem till sin fru Laura. Lauras liv är raka motsatsen, under konstant förändring med nya drömmar varje dag.
Info
Originaltitel
Paterson
Biopremiär
6 januari 2017
DVD-premiär
26 juni 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Scanbox Entertainment
Åldersgräns
15 år
Längd
En stillsam dikt om livet
Adam Driver spelar en diktförfattande bussförare som hittar inspiration i den helt vanliga vardagen och i sin flickväns famn. Jim Jarmusch har gjort ett meditativt, nästan sömnigt stycke film, som samtidigt ger dig en vaken ny synvinkel på livet.
Det handlar om vardagen, dess små glädjestunder, oväntade möten och motgångar. Mer specifikt handlar det om vardagen för Paterson (Adam Driver), en bussförare i Paterson, New Jersey, som också är hobbypoet.
Måndag morgon. Paterson vaknar, kysser sin fru adjö och traskar iväg till jobbet som bussförare. Han tjuvlyssnar på passagerarnas samtal om allt mellan himmel och jord, och varje ledig stund ägnas åt att skriva ner kärleksdikter i ett block eller supa in omgivningen. Han kommer hem, äter middag, går ut med hunden och stannar till vid stammisbaren för en öl med vänner. Hem och sova. Tisdag. Samma sak upprepas.
Det är inget "Måndag hela veckan"-scenario det handlar om, även om man skulle kunna tro det. Nej, snarare handlar det om livet, som för de flesta av oss ter sig ungefär likadant från dag till dag, med små skillnader. Där de flesta inte lägger någon större vikt vid vardagliga saker och samtal, där hittar Paterson sin inspiration.
Dagdrömmare. Bussförare. Diktförfattare. Adam Driver gör ett varmt porträtt av en man som, just nu väldigt ovetandes om det, mycket väl skulle kunna växa upp till att bli näste William Carlos Williams, förebilden som också skrev om staden.
Miljöerna i Paterson, New Jersey, är inte de mest eggande, men det är hans hem, och tillräckligt god inspiration till poetiska vardagsbetraktelser. I ett hemligt litet block samlar han allt från iakttagelser om tändstickor till minnen av gamla sånger. Bakom ratten på bussen, hemma i källaren eller på en bänk framför vattenfallet författar han kärleksdikter till sin fru, som å andra sidan tjatar på honom om att publicera dem eller åtminstone ta kopior.
Jag erkänner. Jag somnade under "Paterson". Nickade till några gånger under filmens första halva. Sedan blev jag fullkomligt förälskad i den.
Dagen efter såg jag "Paterson" en andra gång. Med vakna och klara ögon, hoppades jag. Men inte, jag svävade iväg igen, under andra scener. Men filmen var forfarande väldigt fin.
Tempot är meditativt, nästan sömnigt. Några intriger som för handlingen framåt och håller intresset uppe finns det inte här. Men det blir aldrig tråkigt, snarare skönt avkopplande att följa dagarna som stillsamt flyter förbi och uppleva världen genom lite mer optimistiska ögon.
Patersons kreativa flickvän bidrar med en kul färgklick (om nu svartvitt är en färg). Hennes bohemstil, som smittar av sig på allt från gardiner till cupcakes, skulle kunna skapa en ny trend. Den ännu relativt okända Golshifteh Farahani (”Tålamodets sten”) blir ett lite mer flippat komplement till Adam Drivers tystlåtna men älskvärda karaktär.
Nu när jag har sett "Paterson" två (nästan) hela gånger konstaterar jag att den inte håller lika bra vid en omtitt. Det Jim Jarmusch ("Broken Flowers") vill ha sagt kommer fram med all önskad tydlighet första gången, och så mycket mer finns det egentligen inte att upptäcka. Det är inget negativt menat.
Hur som helst är Paterson en trevlig vän att lära känna. Inte bara för den smått härliga filmupplevelsen utan även för vad du bär med dig efteråt. En känsla av att världen är lite mer speciell, att vardagen är lite mer underbar och att de små ögonblicken är värda att ta vara på. Känslan av att varje dag är ett oskrivet blad.
| 22 maj 2016 17:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
En hyllning till vardagen och att hitta det lilla speciella varje dag som gör dig lycklig!!
Vi följer Paterson som bor i staden Paterson i New Jersey, han är busschaufför som fördriver sin tid med att skriva dikter. När hans excentriska flickvän ändrar sitt livsöde och dröm varje dag till hans egen och sin plånbok stora förtret, är Paterson själv lycklig att lunka vidare i sin vardag där inget speciellt händer. Han älskar sina rutiner och ser alltid något positivt i allt han ser och hör.
Först tänker man att det kommer bli en låååååång, seg och tråkig film med allt reperitiva i filmen, måndag- söndag samma sak varje dag, men på något sätt förtrollar filmen dig, du skrattar åt alla märkliga möten och karaktärer i Patersons liv och hur han lätt kunde börjat gnälla och bli bitter men fascinerande är glad och tacksam för allt.
Man sitter med ett leende på läpparna hela filmen och man känner tacksamhet för att ens egna lilla vardag faktiskt äger och ger styrka och man ska genast sluta klaga....betyget blir en stark 3a...
Cast: Adam Driver, Golshifteh Farahani, Nellie mfl...
AAA+