Paul Blart: Mall Cop 2 2015

Sex år efter den första filmen kommer fortsättningen som ingen egentligen bad om. I Paul Blarts värld har de sex åren varit relativt händelsefattiga, med undantaget att hans tjej lämnat honom (ingen uppföljare för Jayma Mays alltså) och hans mamma blev överkörd av ett mjölkbud. Och så har dottern Maya (Raini Rodriguez) kommit i collegeålder och ser sig om efter killar. Och nu är det dags för en tripp till Las Vegas, där det ordnas en stor mässa för varuhusväktare.

Miljöombyte förnöjer, och öppnar upp för äventyr på lite större skala. Där första filmen var en slags ”Die Hard” i ett nattstängt varuhus, har nu manusförfattarna tittat lite extra på ”Taken” och ”Ocean’s Eleven”. Kortfattat: ett gäng skurkar vill råna ett antal Vegas-hotell på dyrbar konst, och kidnappar Blarts dotter när denne börjar bli ett problem. Med så höga insatser finns det inget annat sätt för Blart än att gå ”all in”. 

Det här med rånarplaner i ett Vegas fullt av väktare… Ingen bra idé. Som publik får man får ha överseende med mycket annat också. Det här är dum underhållning på högvarv, där en av ”höjdpunkterna” är ett utdraget slagsmål mellan vår hjälte och en ilsken påfågel. Men likt första filmen så tar det ett bra tag innan actionbiten kickar upp tempot. Första halvan av filmen är dessvärre olidligt seg och vigd åt trötta tjockisskämt och familjemys.

Då är det en klen tröst att Adam Sandlers polare Kevin James är en hyfsat sympatisk skådis. Hans Paul Blart är någonstans ändå småkul som klumpig men ack så hängiven väktare, som rusar fram på sin segway och tar jobbet på högsta allvar. Även om idén nog är roligare på papper än vad resultatet blev.

Jag gillade skarpt regissören Andy Fickmans förra film, ”Parental Guidance”, som i efterhand känns mer som en lyckoträff än bevis på komisk känsla. Kanske var det mer skådespelarnas förtjänst (Billy Crystal och Bette Midler kan sin sak). När Kevin James är det stora affischnamnet ligger nivån några snäpp lägre, om man säger så. Alla biroller är platta och har enbart en uppgift: Neal McDonough gör rollen som den onda. Daniella Alonso spelar den snygga. Och så vidare.

Konceptet är enkelt, det är lättuggad komedi med viss charm. Inte undra på att ettan blev en hyfsad framgång världen över. Men bara 10.000 såg den på svensk bio, och tvåan lär gå sämre. Jag tror att det har gått några år för mycket. Dessutom är herr Kevin James, och hela idén med ”mall cops”, mycket mer av en amerikansk angelägenhet - det är också i USA som den här typen av dussinkomedi går som bäst.

Men du  som minns ”Snuten i varuhuset” med ett leende, får här mer av samma vara. Varken bättre eller sämre än sist. Gör vad du vill med den informationen, det är dock inte menat som ett biotips...