Paycheck 2003

Filmerna fungerar som överlevnadsprov där Woo testar sina karaktärers värderingar genom att placera dem i allt extremare situationer. Filmerna var kritiska mot amerikansk kapitalism, kinesisk kommunism och kolonialism i allmänhet. Allt silat genom Woos kristna tro och hans optimistiska, närmast naiva, tro på mänskligheten.

En hel arsenal av symboliska och stilistiska hjälpmedel utvecklades. Duvor, stearinljus, fågelburar, ”den vita rutan”, solglasögon, cantopop, slow-motion, kyrkor, reflektioner, motorcyklar, ”Mexican-standoffs”, glassplitter, shoot-outs och Chow-Yun Fat som rusar omkring med så många pistoler han kan bära.

Problemen kom när Woo började göra andra sorters filmer. Kuppfilmen ”Once A Thief”, actionfilmen ”Broken Arrow”, krigsfilmen ”Windtalkers” och nu Philip K. Dick-thrillern ”Paycheck” lider alla av att tvångsmässigt vilja se ut och fungera som en ”heroic bloodshed”-film. Det känns aldrig personligt, det känns som han bockar av saker från en lista.

”Paycheck” blir därför en märkligt schizofren film. Dels ”heroic bloodshed”, dels paranoid ”man on the run”-thriller. Allt inslaget och paketerat i ett PG-13-paket.

Ben Affleck är som alltid ett mysterium. Lika avslappnad och charmerande som han är i Kevin Smiths filmer, lika stel och obekväm är han i alla andra. Det gäller för övrigt fallet Uma Thurman/Quentin Tarantino också. I birollerna återfinns dock säkra kort som Paul Giamatti, Colm Feore, Joe Morton, Michael C. Hall och inte minst Aaron Eckhart som en typisk Woo-skurk (korrumperad, opportunistisk, sofistikerad).

Affleck spelar ingenjören Michael Jennings, en av två forskare som ska arbeta i tre år, få sina minnen raderade och sina bankkonton påfyllda. Men när han kommer till banken får han höra att han under de här tre åren avstått pengarna och istället gett sig själv ett kuvert med nitton till synes helt oanvändbara prylar. När den andre forskaren mördas flyr han och får såväl FBI som Det Stora Företaget efter sig.

”Paycheck” fungerar som två timmars verklighetsflykt, här finns kul scener med motorcyklar, vädermaskiner och en robot med en väldigt lång arm. Men det är knappast filmen som kommer övertyga de oinvigda att Woo faktiskt är den självklare efterföljaren till Sam Peckinpah och Sergio Leone.