Pearl Harbor 2001
Synopsis
Året är 1941. Japanska Zeroplan sveper in på låg höjd över Hawaiis kust. Destinationen är Pearl Harbor. Desperat försöker piloterna Rafe och Danny gå till motattack. Lika desperat försöker sjuksköterskan Evelyn som de båda är förälskade i, ta hand om alla de skadade.
Info
Originaltitel
Pearl Harbor
Biopremiär
4 juli 2001
DVD-premiär
5 december 2001
Språk
Engelska
Land
USA
Åldersgräns
11 år
Längd
Kärleksfilm enligt Michael Bay
Michael Bays storslagna krigsepos om attacken på Pearl Harbor kommer inte att gå till historieböckerna för en respektfull skildring eller sin gripande kärlekshistoria. Sevärt blir det ändå, tack vare ambitiösa stridsscener.
Ett tretimmars epos om kärlek, krig, uppoffring, svek och mod. Det är en sådan film som kan gå hela vägen till Oscarsgalan, eller också bli ett riktigt dyrt magplask. Lyckligtvis för alla inblandade blev det aldrig så illa med "Pearl Harbor", men det blev inte heller den minnesvärda storfilm den vill vara, utan hamnar någonstans i ett tryggt mittemellan.
Pearl Harbor syftar givetvis på japanernas attack på den amerikanska flottbasen utanför Hawaii. En plötslig decembermorgon år 1941 lamslog luftanfallet hela USA och drog in landet i Andra världskriget. Tusentals dog. Händelsen borde kanske behandlas med viss respekt och inte användas till underlag för en bombastisk underhållningsfilm, men å andra sidan - det funkade ju bra för "Titanic" bara några år tidigare.
Som vi redan konstaterat: någon ny "Titanic" blev det inte. Ett stort problem ligger i kärlekshistorien, eller snarare de tre som presenteras: den korta men heta romansen mellan sjuksköterskan Evelyn och piloten Rafe, hennes tröstsökande rebound hos Danny när Rafe förmodas vara död, och till sist en bromance mellan de två barndomsvännerna som lovat att se efter varandra. Trion Affleck, Hartnett och Beckinsale saknar kemi, och jag har svårt att finna någon av deras relationer riktigt trovärdig.
Än har vi inte sett en film där Michael Bay (mest känd för fyra "Transformers") lyckas framkalla några djupare känslor. Att låta en actionregissör med fabless för explosioner ta sig an ett romantiskt epos var ju vågat, men i efterhand inte helt lyckat. Bay tacklar de mer finkänsliga scenerna som en elefant närmar sig en porslinsbutik.
Är det något Bay kan så är det att ge underhållning för hela slanten och lite till. I luften och i stridsscenerna blir det aldrig tråkigt. Attacken på Pearl Harbor är en våldsam historia som får ta sin rejäla speltid, maffiga stridsscener varvas med sjukhuspersonalens desperata kamp mot klockan. Här är regissören i sitt rätta element, och låter missiler och kulsprutor trasa sönder bioduken så det känns i hela kroppen.
Kritiker och överlevande har haft sina problem med historiska felaktigheter, så det var återigen det här med att ha viss respekt för denna mörka fläck i amerikansk historia… Manusförfattaren Randall Wallace ("Braveheart") har dessutom skrivit en überpatriotisk film där amerikanerna är nyanserade, drömmande och allmänt helyllehjältar medan japanerna framstår som en blek massa, en irriterande finne i häcken som är till för att mosas.
Men kan man ha överseende med… ganska mycket, och är bara sugen på en blockbuster - som ändå lyckas belysa krigets fasor och hålla oss på helspänn under stora delar, då är "Pearl Harbor" en godkänd, riktigt snygg och ambitiös krigsfilm.
| 13 juli 2014 16:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Pearl Harbor har ett rykte av att vara en rätt så förskräcklig film. Jag blev därför positivt överraskad. Den är ingalunda ett mästerverk eller ens en speciellt djup krigsfilm, men den har sina ögonblick. Humorn fungerar bra, till exempel, och periodkänslan är autentisk. Det finns en hel del karaktärer att hålla reda på, men deras berättelser byggs upp på ett snyggt sätt och alla ges tid att växa under filmens gång.
Det som inte fungera rika bra är att denna film väldigt gärna vill vara krigsfilmernas Titanic, men alldeles klart är långtifrån det. Intrigen rullar på utan att ens försöka gå speciellt djup, dramatiken är varken nytt eller speciellt intressant. Det är den ödesdigra attacken som i själva verket är filmen största styrka. Den visar krigets kaos och olika sidor på ett bättre sätt ä många andra filmer. Krigssekvensen är rätt så lång, men blir aldrig tråkig. Problemet är att detta varvas med ett triangeldrama och en pinsam kärlekshistoria som aldrig leder någon vart. Som tur är känns filmen inte för lång och skådespeleriet fungerar för det mesta helt okej.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu