Perfect Mothers 2013

Det händer sällan att jag läser om filmer i förväg. Så när den solkyssta "Perfect Mothers" som öppnade med scener av havsskum skvalpandes mot klippor slog över till ett lågmält drama om dysfunktionella familjerelationer, där två barndomsvänner inleder affärer med varandras söner, satte jag nästan i halsen. Filmen är definitivt bland det mest vrickade jag någonsin sett på stora duken och Freud hade säkerligen haft mycket att säga om den ur ett psykoanalytiskt perspektiv.

Lil (Naomi Watts) och Roz (Robin Wright) har sett sina söner växa upp på den australienska bukten - ett paradis som liknar ett naturreservat i fägring. De delar hushåll som ett kollektiv och folk i omgivningen skämtar idogt om hur de bästa vännerna är som ett gammalt lesbiskt par. Var dag på stranden ligger de sida vid sida och betraktar sina surfandes söner i saltvattenrufsigt hår. Rozs man Harold får ett jobberbjudande i Sidney och vill flytta över men hon förmår sig inte att följa med. När Lils son väl tar första steget och förför Roz ger de alla efter för sin åtrå och lustar och idkar älskog.

Anne Fontaine ("Coco - livet före Chanel", "Chloe") fastnade vid historien på grund av dess chockerande innehåll och har lånat både Ben Mendehlson och James Frecheville från "Animal Kingdom" samt flerfaldigt belönade manusförfattaren Christopher Hampton ("Försoning", "A Dangerous Method", "Farligt Begär") i sin semi-korrekta tolkning av det provokativa verket om samhällets tabun. Det är utmanande enligt fransk filmtradition men denna ménage à trois (eller snarare quatre) med varandras avkommor är samtidigt inte särskilt grafisk. Trevandet efter den andre är den upphetsande komponenten i dramat.

Förhållandet är inget permanent som kan vara för alltid då svartsjuka infinner sig och den stulna oskulden och förlorade adolescens växande frigörelse börjar nalkas. Anne Fontaine tycker om att röra vid incestuösa tryckpunkter i sina produktioner men rollfigurerna i "Perfect Mothers" tittar gång på gång upp i skyn och fotas som stilleben med tomma blickar. Hur de förhåller sig till de olämpligt nära relationerna, ett eventuellt avståendet från närmanden; skuld, skam eller obefintligheten av dessa framkommer inte. Därför sjunger den ofta i falsett istället för utmejsla en svindlande karaktärsstudie.