Perfect Stranger 2007

Journalisten Rowena är okrönt mästarinna i wallraffandets ädla konst. Under antagna identiteter nästlar hon sig in i maktens hus och får de saftiga scoopsen ingen annan får. Men när ett stort avslöjande om en konservativ politikers sexuella läggning tystas ner av män med stora plånböcker får hon nog, och börjar intressera sig för ett mer privat fall. Hennes barndomskompis hittas dränkt och förgiftad, men råkar strax innan beklaga sig över internetflörten Harrison Hill, en framgångsrik och gift reklamman som svikit henne.

Och försök häng med nu: under namnet Katherine Pogue tar Rowena ett vikariat på hans flashiga firma för att kunna spionera på honom. Hon skapar även mailaliaset Veronica för att dra nytta av Harrisons sexchattbehov och på nåt mysko sätt, med hjälp av sin tekniknördige vän Miles, komma åt dennes mailkonton. Miles har dessutom en alldeles uppenbart enorm crush på Rowena, hon i sin tur har en pojkvän som hon vid något tillfälle ofrivilligt delat med den nu avlidna, och Harrison har en insiderläcka samt en lesbisk assistent som inte gör den minsta nytta.

Låter det krångligt? Det är det inte, snarare alldeles onödigt invecklat - ”Perfect Stranger” kryllar av sådana helt omotiverade händelser och överflödiga karaktärer. Möjligen finns de där för att leda in den gåtsugne tittaren på falska spår, men de gör inget annat än förvillar oss och det inte på ett bra sätt. Ärligt talat struntar jag snabbt i de flestas öden, då karaktärernas handlande inte förklaras tillräckligt blir även huvudpersonerna ointressanta och svåra att sympatisera med. Att försöka hitta en gärningsman bland filmens breda persongalleri känns inte det minsta angeläget.

Regissören James Foley är nog mest känd för den mediokra thrillern ”Fear” och för att i densamma ha upptäckt Reese Witherspoon, båda hade vi nog kunnat vara utan. Nu kastar han in två omtyckta Hollywoodskådisar i en röra av internetintriger, sextrakasserier och ond, bråd död. Den avslutande twisten blir det enda oväntade inslaget, men vid det laget är jag ändå i stort sett likgiltig med tanke på alla dumheter vi bevittnat fram tills dess. Faktum är att ”Perfect Stranger” doftar kalkon på så långt avstånd, att alla med minsta vett i skallen borde sett till att premiären istället förlades till Thanksgiving.

Och för Guds skull, vi lever i år 2007. Filmens grundpelare, tanken på att man på en chatt kan anta en valfri identitet och att den du chattar med kanske är någon helt annan, var möjligen fräsch och spännande när ”Nätet” kom.