Personal Shopper 2016

Olivier Assayas jobbar ihop med Kristen Stewart för andra gången. Senast gjorde de mästerligt fina "Moln över Sils Maria" ihop. På ytan finns det flera likheter filmerna emellan. Stewart har en snarlik roll som assistent åt en kändis. Konst och kultur diskuteras (svenska konstnären Hilma af Klint spirituella verk får en del utrymme) såväl som den ytliga nöjesbranschen. Men allt det får stå i bakgrunden för en spökhistoria som man inte blir riktigt klok på.

Maureen (Kristen Stewart) bor i Paris och arbetar som personlig shoppare. Det otacksamma jobbet innebär att plocka upp kläder och smycken åt en bortskämd celebritet, modellen Kyra, inför diverse galor och events. Maureen avskyr det. Men något håller henne kvar Indien franska huvudstaden. Det var där hennes tvillingbror dog, och hon väntar och hoppas på att få höra ett tecken från honom.

"Personal Shopper" kräver visst öppet sinne för övernaturligheter och oförklarliga fenomen. Det har jag ingenting emot. Men snart tär filmen på tålamodet när den vägrar bestämma sig för vilken historia, vilken del av Maureens inre kris, som den vill fokusera på. Är det hennes försök till försoning med den döde brodern? Hennes avundsjuka gentemot Kyra? Eller finns något mycket farligare med i bilden? Det blir rörigt. Och regissören misslyckas med att ge ett tillfredsställande avslut.

"Personal Shopper" är ingen dålig film. Egentligen inte. Till en början är den som ett fängslande mysterium där jag vill följa tråden och se vad som går att nysta fram. Men den lämnar mig med fler frågor än svar, och flera logiska luckor under filmens gång frustrerar. Jag har absolut ingenting emot historier som lämnar en del öppet för tolkning, men de pusselbitar Assayas förser oss med känns som de kommer från helt olika askar. Det är svårt att prata om detaljer utan att gå in på spoilers och avslöja vissa twistar, som ändrar filmens genre till något annat än vad som först utlovats.

Någonstans ligger det här iallafall en vacker skräckfilm begravd. Scenerna där Maureen stryker omkring i ett stort, tomt hus och lyssnar efter märkliga ljud är riktigt stämningsfulla. Hennes sms-konversationer med en mystisk stalker (som kanske eller kanske inte är en verklig person) väcker en del fniss i biosalongen, men det bidrar till en Hitchcock-mystik där man aldrig kan vara riktigt säker på vad som väntar. Om Assayas ville gå fullt ut på thriller-spåret skulle det kunna bli en briljant film.

Och ifall du missade det, har Kristen Stewart blivit en fenomenal aktris på senare år. Här fångar hon karaktärens isolation, rädslor, sårbarhet och längtan, och gör sin kanske modigaste prestation. Hon medverkar i varenda scen, ofta ensam, med huvudet full av frågor och hjärtat fullt av sorg - och hon förmedlar allt med en naturlig talang. Jag inser att jag kan se på när Kristen Stewart tvättar i två timmar. Assayas får fram något unikt och intressant hos henne. Det gör att jag står ut med "Personal Shopper" och dess utsvävningar mycket längre än vad filmen förtjänar.