Jurtjyrkogården: Blodslinjer 2023
Synopsis
År 1969 drömmer den unge Jud Crandall om att lämna sin hemstad Ludlow i Maine bakom sig. Men snart upptäcker han ohyggliga hemligheter begravda i staden, och han tvingas konfrontera en mörk familjehistoria som för alltid kommer att hålla honom knuten till Ludlow. Jud och hans barndomsvänner måste nu bekämpa en uråldrig ondska som har greppat Ludlow sedan dess grundande, och när den väl har grävts fram har den makten att förstöra allt i sin väg.
Info
Originaltitel
Pet Sematary: Bloodlines
Digitalpremiär
23 oktober 2023
Språk
Engelska
Land
USA
Längd
Snälla, låt denna skräck-franchise förbli död och begraven
Ingen bad om en prequel till 2019 års remake av ”Jurtjyrkogården” men här den - en stinkande hög skit som bör grävas ner i jorden där den här hemma.
Det finns en gammal myt. Inte den om djurkyrkogården som väcker döda till liv. Nej, den om en skräckförfattare vid namn Stephen King vars böcker blev film. Men ganska snabbt blev filmatiseringarna sämre och sämre tills det såg ut som att det inte gick att göra en bra filmversion av hans berättelser. Och för varje eventuellt undantag så kom det en ny skitfilm...
I detta fallet heter skitfilmen ”Jurtjyrkogården: Blodslinjer” och är en prequel till 2019 års remake av Kings bok. Den filmades först i en version 1989 som fick en - skrattretande dålig - uppföljare 1992. Årets film om den ökända titelplatsen är alltså den fjärde i någon slags franchise och man kan vid det här laget lugnt påstå att den är redo att begravas en gång för alltid.
Det utspelas återigen i småstaden Ludlow men denna gång 1969. Jud Crandall, den äldre grannen i de tidigare filmerna (spelad av Fred Gwynne respektive John Lithgow) är nu ung, spelad av Jackson White ("Ambulance”). Tillsammans med flickvännen (Natalie Alyn Lind, ”Gotham”) är han på väg att lämna staden men de blir snart indragna i den ökända kyrkogårdens förbannelse.
Där de gamla versionerna, relativt trogna Kings roman, måhända inte är några mästerverk så innehöll de åtminstone tänkvärda observationer kring sorg samt några minnesvärda skrämselmoment. Här är det lika dött som i graven. Långfilmsdebuterande regissören Lindsey Anderson Beer (som tidigare skrivit manus till ”Sierra Burgess Is a Loser”) verkar varken ha koll på hur man effektivt bygger upp skräckscenarier eller dramatiska element.
Temat kring sorg sopas nästan under matten - redan i inledningen begraver David Duchovny sin döda son (Jack Mulhern, ”The Society”) tillika Juds barndomsvän. På rekordtid är han psykotisk zombie som snart löper amok och avrättar rollistan i klassisk slasher-stil. Inte för att man bryr sig om någon av de lövtunna rollfigurerna helt befriade från motivation eller personlighet, inklusive Duchovny som knappt medverkar (med tid eller talang...).
Både regi, spel och manus är på svag nivå. Tjatiga tillbakablickar skildrar ibland det som skedde i scenen innan medan usel dialog dumförklarar handlingen för de som slumrat till och missat någon detalj. Nya, påhittade regler för franchisens mytologi presenteras utan anledning, vilket berövar ens någon potentiell mystik som infunnit sig i tidigare filmer.
För en kvinnlig regissör/medförfattare är det speciellt pinsamt att flickvänsrollen här är av värsta typen ”söt blondin i fara”. Stackars Alyn Lind spenderar mest tid på sjukhus där hon hjälplöst skriker och springer omkring innan hon ska räddas i en särskilt korkad och ologisk final. Blaxploitation-drottningen Pam Grier är skamlöst bortkastad i roll med repliker du kan räkna på fem fingrar.
Värst är nog att vår hjälte Jud är så fruktansvärt tråkig. Rollfiguren är illa skriven men White påminner mest om en pojkbandsmedlem med sin stirrande hundvalpsblick. Filmskaparna försöker uppenbarligen kompensera genom att ständigt klä honom i åtsittande linnen eller enbart kalsonger men det är svårt att tro att han kommer från högt aktade filmfamiljen Sagal, inklusive mamma Katey (”Våra värsta år”, ”Sons of Anarchy”).
Av skådespelarna är det egentligen gamla ”E.T.”-stjärnan Henry Thomas som lyckas blåsa lite liv i några scener. Men då kan du lika gärna titta på ”Huset Ushers undergång”, där han också medverkar. Eller vad som helst av Mike Flanagan. Eller färg som torkar. Vad som helst utom den här skiten.
| 23 oktober 2023 17:30 |
Läs mer om
Paramount Plus
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Jurtjyrkogården: Blodslinjer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu