Peter och draken Elliott 2016
Synopsis
Länge har den gamle träsnidaren Mr Chameleon underhållit traktens barn med historier om den farliga draken i den djupa skogen. För dottern Grace, som jobbar som skogvaktare, är detta påhittade historier, tills hon möter Peter, en hemlös 10-åring. Peter påstår sig leva i skogen med en enorm, grön drake vid namn Elliott. Grace undersöker nu varifrån Peter kommer och hur sann historien om draken egentligen är.
Info
Originaltitel
Pete's Dragon
Biopremiär
14 oktober 2016
DVD-premiär
27 februari 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
7 år
Längd
Finstämd fantasy-saga värmer i höstmörkret
Den moderna versionen av ”Peter och draken Elliott” är en liten men fantastiskt fin saga som ger mig alldeles varma känslor inombords. En bekant barnboksberättelse om en pojke och hans magiska vän har fått ett realistiskt filter som aldrig känns Disneyfierat.
Ska man hitta en trend bland 2016 års familjefilmer så är det tveklöst: utsatt barn får otippad vän i datoranimerad fantasifigur.
I Jon Favreaus ”Djungelboken” hittade Mowgli sin Baloo. I Steven Spielbergs ”SVJ” blev en föräldralös flicka bästis med en stor vänlig jätte. Snart kommer också mästerliga ”Sju minuter efter midnatt” på bio, där Liam Neesons trädmonster skänker tröst till en sörjande grabb.
Det är ett koncept som fungerat väl både på vita duken och i bokform genom många årtionden. Inte så konstigt. En bra story är en bra story. Det kittlar fantasin hos de yngsta, och kanske kan sagornas snälla monster bli en tillräckligt verklig låtsaskompis att hålla i handen när livet känns motigt. För vem skulle inte vilja ha en stor lurvig vän som kan skydda en från allt ont?
Men de allra bästa sagoberättelserna är ju de som berör oss oavsett ålder. Där träffar regissören David Lowery helt rätt ton med sin tolkning av ”Peter och draken Elliott”. Den lätt flummiga Disneymusikalen från 1977 har fått en rejäl uppdatering där mycket lite finns bevarat, förutom de två huvudpersonerna förstås.
Peter är en elvaåring som bott mer än halva sitt liv i skogen. Sedan han förlorade båda sina föräldrar i en bilolycka har en grön drake varit hans enda familj. Deras lekfulla äventyr ute i det vilda får ett plötsligt slut när Peter hittas av skogsvaktaren Grace (Bryce Dallas Howard). Samtidigt går ett gäng kaxiga karlakarlar (med Karl Urban i täten) in i skogen för att fånga den legendariska draken som hittills troddes vara enbart en myt.
Filmens allvarliga ämnen känns aldrig så allvarliga, och dess hotfulla konflikt blir aldrig så hotfull. Det gör mig ingenting, när fokus istället ligger på en varm berättelse om vänskap och familj, om utanförskap och om att hitta hem. ”Peter och draken Elliott” känns heller aldrig barnslig eller Disneyfierad, det hela är ovanligt moget skildrat. Fantasy-elementet är bara en extra touch.
Disneymagi har vi hört talas om, men här är magin helt och hållet David Lowerys. Filmskaparen visade med folksångsdoftande dramat ”Ain’t Them Bodies Saints” (2013) hur man gör små underverk av de mest välbekanta upplägg. Också här berättar han en finstämd historia med karaktärer som man omedelbart tar till sina hjärtan. Genomsnälla parkvakten Grace, modige Pete och busfröt Elliot är en oslagbar trio vars sällskap värmer i höstkylan.
Regissören struntar i att dagens familjefilmer ska vara skräniga, färgstarka och bombastiska. Han verkar ha fått fria händer att göra precis den film han vill göra. Det målas upp en romantisk bild av ett amerikanskt skogsbrukssamhälle någon gång i början på 80-talet. Sköna gamla jazz- och countrydängor spelas på bilradion, och fotot går i varma höstfärger. Datoreffekterna används mycket sparsamt.
Att Elliot är en CGI-skapelse glömmer man snabbt. Han blir en lika verklig karaktär som de andra, och är nästan som en härlig, gigantisk hundvalp. Med bara grymtningar (och nysningar) förmedlar han mer än ord kan säga.
Fantastisk är också Oakes Fegley (tidigare sedd i ”Boardwalk Empire” och ”Person of Interest”), särskilt när Peter möter omvärlden som han varit isolerad från i många år. Han växlar mellan nyfiken, skygg, modig med en naturlig talang och utan att någonsin tappa sin trovärdighet.
Fotnot: Det är en sällsynt lyx att få se en film två gånger innan man recenserar den. Jag har nu sett ”Peter och draken Elliott” både på amerikansk bio, och med dubbningen som tyvärr tvingas på den svenska biopubliken. Min 4:a i betyg gäller originalversionen, inte den som låter som ett töntigt barnprogram.
Att höra Robert Redford och Bryce Dallas Howard snacka svenska är precis så märkligt som det låter. Så länge du inte har femåringar i din närhet som omedelbart kräver att se "Peter och Draken Elliott" på stor duk, kan du lika gärna vänta tills den går att se hemma på engelska.
| 12 oktober 2016 16:45 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Nu har jag äntligen fått se den efterlängtade Bryce Dallas Howard filmen "Pete's Dragon". På grund av filmbolagens idiotiska beslut att bara visa den i svenskdubbade versioner på svenska biografer så har jag tvingats att vänta med att se filmen till dvd-släppet. Därmed blev hela bioåret 2016 förstört för mig. Men nu finns den alltså i min dvd-samling och jag har äntligen fått se den. Så nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
I många år har den gamle träsnidaren Mr Chameleon (Robert Redford) underhållit traktens barn med sina historier om den farliga draken i den djupa skogen. För hans dotter Grace (Bryce Dallas Howard), som jobbar som skogsvaktare är detta inte mer än överdrivna historier, tills hon möter Pete (Oakes Fegley), en hemlös 10-åring. Pete påstår sig leva i skogen tillsammans med en enorm, grön drake vid namn Elliot och hans beskrivning av draken verkar förvånansvärt lik draken i hennes fars historier. Grace bestämmer sig för att undersöka varifrån Peter kommer och hur sann historien om draken egentligen är.
Den olidliga väntan jag fick utstå för att få se filmen var den värd. Pete's Dragon" levde verkligen upp till förväntningarna och är den bästa live-action versionen av en Disney saga som har gjorts sedan "Maleficent". Det är en varm berättelse med ett fint budskap om vänskap, utanförskap och om hur viktigt det är att ha en familj och en tillhörighet. Det märks att regissören David Lowery har fått lite fria tyglar och gjort en originell reboot som skiljer sig väldigt mycket ifrån den mycket sämre originalfilmen ifrån 1977. Alla onödigt tråkiga musikalnummer som dominerar i originalfilmen har helt utelämnats. Istället levereras en avskalad berättelse om en föräldralös pojke som finner en beskyddare i form av en stor grön och lurvig drake i vildmarken. Filmen har fått en ton som klär den och som är underhållande för både barn och vuxna. Den är alltså väldigt olik många andra live-action versioner som gjorts under Disneys logo.
CGI-skapade varelser har en tendens att inte funka så trovärdigt. Men draken Elliot är väldigt snyggt gjord och känns lika levande som sina mänskliga motspelare i filmen. Aldrig tidigare har en karaktär som bara har grymtande och nysningar som dialog känts så levande. Jag gillar även det originella utseende draken har fått. Hans gröna och lurviga framtoning är helt olik de flesta gestaltningar av drakar som man har fått se i filmer under de senaste åren. Lite påminner Elliot om lyckodraken Falkor i 80-tals klassikern "Neverending Story" vilket ger lite nostalgikänslor när man ser filmen.
Jag fullkomligt älskade filmen och ser den som en av de bästa live-action filmerna som Disney har släppt ifrån sig under de senaste åren. Och trevligt är det också med lite ögongodis i form av den underbart vackra skådespelerskan Bryce Dallas Howard. Jag kan starkt rekommendera filmen "Pete's Dragon" som innehåller ren filmmagi och har hjärtat på det rätta stället. En stark fyra på gränsen till en femma av fem möjliga får filmen av mig i betyg.