Peter Pan 1953
Synopsis
Följ med på ett klassiskt äventyr! En natt i London vaknar barnen Lena, Mikael och John till sin förvåning av att se självaste Peter Pan. Tillsammans med Tingeling så flyger alla till det magiska Landet Ingenstans. Men där råder oro och faror. Den ondskefulle, lömske Kapten Krok planerar att hämnas på Peter Pan efter att han har huggit av Kroks ena hand.
Info
Originaltitel
Peter Pan
Biopremiär
21 december 1953
DVD-premiär
18 augusti 2008
Språk
Svenska, Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd
Detaljrikt, underhållande Disney-äventyr
Disney-klassiker nummer 14 är ett fartfyllt äventyr vars charmiga humor och imponerande detaljrikedom bör underhålla såväl barn som vuxna.
Pojken som aldrig ville växa upp är en klassisk figur många kan relatera till i form av Peter Pan. Det är också något av en inte alltid fullt sympatisk egoist, vilket var en anledning till att Walt Disney själv var missnöjd med filmen. Intressant nog såg dock experter på J.M. Barrie – författaren bakom pjäsen filmen bygger på – detta som en framgång då de ansåg att Pan ursprungligen skrivits som en hjärtlös sociopat.
Oavsett så fungerar det förvånansvärt bra i Disneys fjortonde animerade långfilm. Det imponerar hur en nästan 70 år gammal film har sådant tempo och underhållningsvärde. Redan i inledningen levereras utomordentlig slapstick när familjen Darlings oemotståndliga hund Nana snubblar omkring på barnens leksaker vid läggdags. Det dröjer inte länge förrän vår titelhjälte dyker upp och tar med sig Darling-syskonen till Landet Ingenstans.
Det riktigt roliga börjar när vi introduceras till kapten Krok, hans högra hand (eller krok?) Smee och inte minst en väldigt hungrig krokodil. Här får Disneys begåvade animatörer utlopp för fantastiska karaktärsdetaljer – varje liten kroppsdel verkar ha sitt eget liv. Krok är en underskattad skurk som med sina suveränt uppblåsta manér banat väg för en rad Disney-skurkar som Ursula, Jafar och Scar. Krokodilen är en härlig scentjuv vars hundbeteende baserats på dess duellroll tillsammans med Nana i pjäsen.
Tar man det för vad det är – ett busigt, fartfyllt äventyr med gott om humor och hjärta – så är ”Peter Pan” en fin Disney-klassiker för familjen. Den är inte lika söt och rar som andra av Disneys alster. Här finns också inte helt oväntat en del problematik som ofta förekommer så gamla filmer. Skildringen av de knallröda ”indianerna” är sedan länge ett ökänt problem animatörerna själva erkände efteråt. Det är även lite trist att filmens tre kvinnliga huvudkaraktärers (varav två aldrig ens talar) syfte är som spelare i ett svartsjukedrama.
Det är dessutom en lite mörkare Disney-film med mycket betoning på mord och dödande i olika former. Den skiftar stundtals ton ganska abrupt mellan barnslig och rentav brutal, vilket kanske inte passar de allra minsta. Rent tonmässigt och i berättarstil har Disney här fortfarande utrymme för finslipning. Men ett underhållande, färgstarkt äventyr är det fortfarande. Att se den hopplöst klantige Smees försök att raka sin kapten är slapstick-guld på Chaplin-nivå – och det ser man inte alltid i en 68 år gammal barnfilm.
Oavsett så fungerar det förvånansvärt bra i Disneys fjortonde animerade långfilm. Det imponerar hur en nästan 70 år gammal film har sådant tempo och underhållningsvärde. Redan i inledningen levereras utomordentlig slapstick när familjen Darlings oemotståndliga hund Nana snubblar omkring på barnens leksaker vid läggdags. Det dröjer inte länge förrän vår titelhjälte dyker upp och tar med sig Darling-syskonen till Landet Ingenstans.
Det riktigt roliga börjar när vi introduceras till kapten Krok, hans högra hand (eller krok?) Smee och inte minst en väldigt hungrig krokodil. Här får Disneys begåvade animatörer utlopp för fantastiska karaktärsdetaljer – varje liten kroppsdel verkar ha sitt eget liv. Krok är en underskattad skurk som med sina suveränt uppblåsta manér banat väg för en rad Disney-skurkar som Ursula, Jafar och Scar. Krokodilen är en härlig scentjuv vars hundbeteende baserats på dess duellroll tillsammans med Nana i pjäsen.
Tar man det för vad det är – ett busigt, fartfyllt äventyr med gott om humor och hjärta – så är ”Peter Pan” en fin Disney-klassiker för familjen. Den är inte lika söt och rar som andra av Disneys alster. Här finns också inte helt oväntat en del problematik som ofta förekommer så gamla filmer. Skildringen av de knallröda ”indianerna” är sedan länge ett ökänt problem animatörerna själva erkände efteråt. Det är även lite trist att filmens tre kvinnliga huvudkaraktärers (varav två aldrig ens talar) syfte är som spelare i ett svartsjukedrama.
Det är dessutom en lite mörkare Disney-film med mycket betoning på mord och dödande i olika former. Den skiftar stundtals ton ganska abrupt mellan barnslig och rentav brutal, vilket kanske inte passar de allra minsta. Rent tonmässigt och i berättarstil har Disney här fortfarande utrymme för finslipning. Men ett underhållande, färgstarkt äventyr är det fortfarande. Att se den hopplöst klantige Smees försök att raka sin kapten är slapstick-guld på Chaplin-nivå – och det ser man inte alltid i en 68 år gammal barnfilm.
| 28 februari 2021 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Peter Pan
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu