Pixels 2015
Synopsis
När utomjordingar misstolkar videoklipp från klassiska arkadspel som krigsförklaringar, börjar de anfalla Jorden, med taktik hämtad från samma spel. För att rädda världen kontaktar president Will Cooper sin barndomsvän, den förre arkadmästaren Sam Brenner. Under hans ledning får ett team av arkadnördar i uppdrag att ta kampen mot utomjordingarna.
Info
Originaltitel
Pixels
Biopremiär
12 augusti 2015
DVD-premiär
28 december 2015
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Retroinvasion missar målet
Det är störande att se potential gå till spillo. Att se något som hade kunnat bli väldigt bra, istället bli ytterst mediokert. ”Pixels” är en sådan film, och en stor del av skulden lägger jag på Adam Sandler. Med en mer karismatisk huvudrollsinnehavare hade den här Chris Columbus-regisserade actionkomedin fungerat bättre, men som det är nu fungerar ytterst lite som det var tänkt.
Sam Brenner är en klassisk looser. Han jobbar med att installera TV-apparater, han är frånskild, och han borstar inte tänderna på morgonen. I sin ungdom däremot, regerade Sam arkadhallarna och spelade skjortan av både Centipede och Asteroids och en massa andra klassiska spel från 80-talseran. Han, och bästa kompisen Will Cooper, åkte till och med till arkadspels-VM, där Sam efter att ha spelat sitt livs omgång Donkey Kong slutade tvåa. Under tävlingen spelas en video in, som skickas upp i rymden för att visa potentiella utomjordingar vår kultur, men sagda utomjordingar tar videon som en krigsförklaring istället för en fredlig utsträckt hand. Såklart. Och snart bestämmer de sig för att attackera.
Nutid. Will Cooper, som spelas av ingens favoritskådis Kevin James, har blivit president (!), och när utomjordingarna utför attacker jorden över som är baserade på de gamla spelen, kallar han in sin gamle vän, spelmästaren Sam, som spelas av en kroniskt bakfull Sandler, för att lösa biffen.
Jag tänkte börja med det positiva. Det här är inte så dåligt som ryktet gör gällande. Det är inte en fullständig katastrof. Effekterna är hyfsat imponerande, med byggnader som rasar samman i kuber till höger och vänster, ett av tio skämt framkallar ordentliga skratt, och det är faktiskt inte alls så dumt att se jorden anfallas av Tetris-klossar och Super Mario. Det hade bara kunnat bli så mycket bättre. Sandler, till exempel, har verkligen gett upp. Att säga att hans insats i filmen är oinspirerad vore att ge ordet oinspirerad en komplimang, och hans träiga uttryck får mig aldrig någonsin att bry mig om karaktären. Kevin James i sin roll som president hålls som tur är ganska kort i tyglarna, med antalet tjockis-skämt hållna till ett minimum, men han framkallar aldrig något annat än tanken ”hey, det där är ju Kevin James som spelar president, vad konstigt!”. Michelle Monaghan är duglig i en riktigt tradig roll som kärleksintresse för Brenner, men blotta tanken på varför hennes karaktär skulle intressera sig för Sandlers får min hjärna att kortslutas så det sprakar i biografen. Josh Gad är outhärdlig som vanligt. Peter Dinklage verkar ha kul men tampas med ojämn tajming.
Det är stendum action för barn, men nästan alltid utan den charm som krävs för att även vuxna ska kunna få ut någon behållning av sådana här filmer. Tänk ”Jumanji”, fast med Adam Sandler istället för Robin Williams, eller ”Ghostbusters” fast med Adam Sandler istället för Bill Murray. De förlorar onekligen något i det bytet. Sen är manuset inte ens i närheten av ovanstående filmers nivå, men poängen är att ”Pixels” hade mått bra av att vara något annat än ännu en Adam Sandler-film. Jag hade också gärna sett att tonen skiftades till att gå all-in på metahumor-spåret, på samma sätt som ”Lego: Filmen” gjorde. Att driva med det här urbota korkade upplägget hade gjort de logiska luckorna lättare att svälja, och filmen hade lättare kunnat fått publiken med sig istället för emot sig. Nu kräver jag inte alls någon form av fullständig logik i en film som handlar om anfallande arkadspel, men utan karaktärer att tycka om, utan fungerande humor, och utan en engagerande historia, blir det så mycket lättare att hitta saker att inte tycka om.
”Pixels” är knappt för barn, knappast för vuxna, men inte riktigt så dålig som jag trodde. Synd bara att den ointresserade Adam Sandler fortfarande får huvudroller i familjefilmer. Det här hade ju kunnat bli något.
| 6 augusti 2015 12:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Vid 1982 första arkad tv-spel turnering i USA skickas en rymdsatellit upp i rymden med information om dåtidens underhållning och popkultur, men när en alien livsform får satelliten missförstår dem budskapet och deklarerar krig med jorden i form av pixlade spelgubbar som Donkey Kong, Pacman mm
Som vanligt kan det lätt bli lite too much när Adam Sandler är inblandad, en hyllning till det glada 80-talet och arkadspelen javisst men som en långfilm blev det lite väl gäsp varning :(
Låg skrattnivå för att vara en komedi :( betyget blir en tvåa...
Cast:Kevin James, Michelle Monaghan, Josh Gad mfl..
AA
Jag ska inledningsvis sammanfatta denna recension med att säga tre ord: Jag älskar filmen!
När jag gick ifrån biografen efter MovieZines förhandsvisning av "Pixels" igår (den 5 augusti 2015), tyckte jag att det var självklart för mig att genast skriva en fin recension om filmen. Men istället skulle jag vänta drygt ett helt dygn senare innan jag började skriva. Varför det?
Sanningen är att filmen har blivit rejält kritiserad av många, och jag var tveksam över hur min recension kommer att mottas.
Många amerikanska kritiker ansåg att filmen var dålig med bl.a. avsaknad av en riktig handling och tydlig skurk; dåligt skådespeleri, sexism och stereotypisk nedsättande bild av gamers. Dessa kritiker har gjort allt i sin makt för att förmå biobesökarna att undvika filmen till varje pris. En journalist från spelbloggen Kotaku t.ex. har spoilat hela handlingen för sina läsare. En annan journalist ansåg att "Pixels" var värre än "Super Mario Bros" från 1993. En tredje journalist rekommenderade biobesökarna att se om TV-spelsfilmerna "Final Fantasy VII: Advent Children" eller "Röjar-Ralf" istället, eftersom de enligt honom åtminstone respekterade ursprungsmaterialet.
Personligen håller jag inte med kritikerna. Men istället för att tråka ut er med mina argument kan vi säga så här: "Pixels" är ingen konventionell TV-spelsfilm utan är en science fiction-komedi som är en hyllning till 80-talets klassiska arkadspel. Antingen älskar man filmen (som jag, många småbarnsfamiljer och en del 70-talister gör) eller så hatar man den.
Jag antar att det lilla barnet inom mig väcktes till liv under filmens gång, för jag kände samma wow-känsla som när jag såg olika äventyrsfilmer och -serier (t.ex. Digimon) under mina yngre dagar.
Jag anser att Harry Potter-regissören Chris Columbus och skådespelarna har gjort ett bra jobb. Skådespeleriet må inte övertyga alla, men det övertygade mig i alla fall. "Pixels" kan naturligtvis inte jämföras med de två första Harry Potter-filmerna, men filmen hade sin egen magi. Dessutom saknar den avföringshumor, något som jag är mycket tacksam för.
Att jag dessutom var tvungen att ladda ner filmlicensspelet "Pixels Defense" (och klarat det) är bara ett positivt tecken på att filmen underhöll mig mycket. Åtminstone i mina ögon. Därför får "Pixels" en fyra av mig.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu