Planet 51 2009

Universum är stort. Man skulle kunna säga gigantiskt, eller oändligt, och inte ens då fattar man hur stort det är. Planet 51 ligger på andra sidan universum och av någon konstig anledning är livet där väldigt likt det på jorden år 1950. Det är i stort sätt identiskt förutom att bilarna flyger, hundarna ser ut som monstret ur "Alien" och invånarna är gröna. Livet flyter på. På biograferna visas science-fiction filmer där planeten invaderas av utomjordingar och UFO-skräcken är stor. Rädslan verkar befogad för plötsligt landar också ett rymdskepp och ut kliver astronauten Charles T. Baker från Nasa.

"Planet 51" känns väldigt inverterad. Man skulle helt enkelt kunna göra samma film fast helt tvärtom, att det istället är jorden som får besök. Detta har också gjorts sedan filmmediets begynnelse och det är faktiskt det som är den här filmens behållning och akilleshäl. Den jobbar mycket, nästan enbart, med populärkulturella och politiska referenser, tänk bara Area 51. Man har försökt att göra livet på den andra planeten så stereotypt jordligt som möjligt. Det är som att se en glorifierande rulle om det glada 50-talet. Klädstilen finns där och alla verkar brottas med samma vardag och problem som vi, för att sedan avsluta veckan med en grillfest där ett rymdskepp gör oväntad entré. Kort sagt har man sett det förut.

Är det då värt att se "Planet 51" när det egentligen är en film man sett massor av gånger tidigare. Jag tycker det, inte minst för de lite yngre, som filmen kanske främst riktar sig till. Karaktärerna är roliga och dialogen dem emellan innehåller mycket som uppskattas av såväl den yngre målgruppen som deras föräldrar. De flesta av dagens animerade filmer har en lysande förmåga att lyckas med detta. Tänker främst på filmer som "Shrek", "Hitta Nemo" och "Superhjältarna", filmer jag sett många gånger och skrattat gott åt varje gång. Sedan är ju allting så oerhört snyggt. Det är verkligen en fröjd för ögat att se animerad film nu för tiden, man undrar var gränsen går i vad som är möjligt att göra.

Det finns dock en liten komponent som sänker filmen lite, handlingen blir lite väl snäv. Man har som sagt sett filmer om utomjordingar som hälsar på, och vad de kan ställa till med, säkert tusen gånger tidigare. Då kan man förvänta sig att en film som ständigt hyllar och hänvisar till detta ska ta ut svängarna lite, men detta uteblir. Astronauten landar, han blir missförstånd och jagad och resten av filmen går ut på att de få som förstår honom försöker hjälpa honom därifrån. Allt sker dessutom i en liten småstads trygga famn. Det hade varit kul om filmskaparen kunnat gå lite längre, visa oss lite mer av denna fantastiska värld där det regnar stenar och där guldfiskarna har känslor. En liten twist bara. Tänker återigen på "Hitta Nemo" där man verkligen färdas runt i otroliga miljöer och där man nästan stöter på nya saker i varje bildruta.

Sammantaget är det en bra och rolig film, vanlig och föga nyskapande, men väl värd att fly in i biomörkret för, bort från snöstormar och nyårsångest.