Planetarium 2016

Natalie Portman har länge fungerat som en sorts kvalitetsstämpel för mig. Är hon med i rollistan, även i en liten roll, brukar filmen vara underhållande. Alla filmer har inte varit utmärkta, men hon lyckas ändå tillföra något som höjer även medelmåttiga filmer. På senare tid har detta förändrats. Någon gång efter kritikerrosade "Black Swan" har besvikelserna radats upp och kulminerat i den oförskämt pretentiösa filmen "Knight of Cups". Efter ännu ett misslyckande har mitt förtroende tagit slut.

"Planetarium" handlar om två systrar, spelade av Natalie Portman och Lily-Rose Depp, som påstås ha övernaturliga krafter. De utnyttjar sina krafter genom att konversera med spöken under intima föreställningar i 30-talets Europa. Under ett uppträdande i Paris träffar de filmproducenten Andre Korbén, som direkt fängslas av deras karisma och scennärvaro. Han ger dem därför möjligheten att spela in filmer tillsammans med honom för att öka deras celebritet och framgång. 

Systrarna flyttar in hos framgångsrike Andrés under inspelningstiden och får mersmak för lyxlivet. Detta gör att de fortsätter delta i olika filminspelningar och på så vis ökar sitt välstånd, sakta men säkert. Samtidigt ökar Andrés fascination för det övernaturliga och han blir som besatt av den yngre systerns förmågor. Hans fixering gör att han tar sämre och sämre beslut för sitt företags räkning då han fokuserar mycket av resurserna på arbetet med de två systrarnas filmkarriär.

"Planetarium" är en film som försöker vara väldigt mycket. Det är ett kärleksdrama om komplicerade relationer, en skildring av det övernaturligas roll i det moderna samhället, en film om systerskap och mycket mer. Tyvärr blir resultatet en splittrad film med många lösa trådar och frågor som aldrig besvaras. I början förväntar man sig att filmen ska fokusera på två systrar och deras väldigt speciella yrke. Tidigt skiftar dock fokus till filmskapandet i allmänhet och systrarnas övernaturliga krafter blir endast en bi-handling. Detta konstanta skiftande av tema och handling gör att storyn blir väldigt svår att greppa. Till exempel kommer Andrés onåd hos företagsledningen helt plötsligt att handla om hans etnicitet som invandrad jude och inte alls om hans växande besatthet av det ockulta.

Den snåriga handlingen för att filmen inte hinner behandla karaktärernas bakgrund och motivation tillräckligt mycket. Det framgår till exempel att systrarna inte haft det bra ställt tidigare, men inte mycket annat. Natalie Portmans replik: "I don't shit money", är det enda man egentligen får veta om deras motivation till att fortsätta arbeta med André och vara kvar i Paris. Även Andrés bakgrund är ganska oklar. Man förstår att han är krigsveteran, antagligen från första världskriget, men inte varför han blir fixerad vid systrarna och det övernaturliga.     

Många lösa trådar och ytliga karaktärer gör att filmen blir lika oförståelig som andarna i filmens seanser och Natalie Portman kommer ännu ett steg längre från sin storhetstid.