Please Give 2010

Efter att ha sett den lovande trailern till "Please Give" så blev jag förvånad när jag insåg att det var Nicole Holofcener som står för manus och regi, samma kvinna som senast gjorde "Friends with Money", en film jag ville stänga av halvvägs pga tråkig idé och utförande.

Men det verkar som om det bara var en tillfällig svacka, för inte nog med att hon har både några episoder av "Sex and the City" och "Six Feet Under" i bagaget, hon har med "Please Give" verkligen lyckats skapa en riktigt vass och rolig komedi.

Bakom den udda titeln hittar vi ett gäng New Yorkare som hamnar någonstans på skalan mellan helt normala och dysfunktionella. Kate (Catherine Keener) är gift med Alex (Oliver Platt). Paret har det gott ställt och har haft råd att köpa den gamla grannfrun, Andras (Ann Guilbert), lägenhet för att kunna slå ut en vägg och bo större. Problemet är bara att Andra måste dö först, något som får Kate att skämmas, samtidigt som hon inte kan låta bli att önska att den gamla damen bara ska trilla av pinn snart. Speciellt eftersom Andra är en otroligt gnällig person.

Kate och Alex är inte bara gifta utan jobbar även ihop i sin butik där de säljer dyra, gamla möbler som de köpt billigt från dödsbon. Även detta ger Kate dåligt samvete och därför ger hon ständigt bort pengar till hemlösa, något som dottern Abby (Sarah Steel) blir galen av eftersom hon själv inte kan få pengar till de dyra jeans hon vill ha.

Andras barnbarn Rebecca (Rebecca Hall) och Mary (Amanda Peet) är de som tar hand om henne, och de två systrarna är som natt och dag. Medan Rebecca ständigt finns där önskar nog Mary att mormodern kunde ha vett att dö. Rebecca jobbar som mammografiassistent och blir vän med de äldre kvinnorna där samtidigt som hon inte alls lyckas särskilt bra med sitt egna nätdejtande. Mary tillbringar sin tid på att ligga i solarium och spionera på sin expojkväns nya tjej när hon inte bitchigt lyckas såra folk med sina överärliga kommentarer och brist på empati.

En sådan här typ av film har inte så mycket konkret handling utan vi får mer följa personernas interagerande med varandra, något som ofta skapar komiska situationer. En viktig scen är när Kate bjuder in hela skaran för att fira Andras födelsedag (återigen för att döva sitt dåliga samvete) och allas personligheter ställs på sin spets.

Andra sitter och gnäller över presenterna hon får och att tårtan är torr. Mary frågar okänsligt hur Kate tänker inreda den större lägenheten när Andra väl har dött, något som Rebecca blir upprörd över. Alex börjar flirta med Mary, något han uttrycker senare för Kate med "I don't know why, she's such a bitch". Abby kommer till middagen med ett par trosor över huvudet för att inte visa sina finnar, men gillar Marys ärlighet när hon säger att hennes ansikte ser helt fruktansvärt ut.

Så här fortsätter filmen med att en absurd situation tar över efter en annan, med många skratt som resultat. Visst tas frågor upp om hur bra man får ha det utan att skämmas för att andra har det sämre, om hur jobbigt det är att vara tonåring även när föräldrarna har gott om pengar och hur uttråkad man kan bli på sin partner om man spenderar både natt och dag med dem, men filmen har egentligen inte särskilt mycket djup. Den får en inte att grubbla efteråt utan fungerar som roande tidsfördriv. Och det gör den bra.

Framför allt är det ett otroligt välskrivet manus som i kombination med tajming och rätt skådespelare i rollistan gör "Please Give" till en riktig succé. Catherine Keener är alltid utmärkt, men Amanda Peet och Ann Guilbert stjäl många scener. Framför allt har Peet aldrig varit så här vass och imponerande förut.

Om Holofcener tänker fortsätta på den här banan så ser jag verkligen fram emot hennes nästa projekt.