Pojktanten 2012

Drama Dokumentär Fantasy
Sverige
74 MIN
Svenska
Pojktanten poster

Synopsis

Intima badkarssamtal mellan Ester Martin Bergsmark och författaren Eli Levén vävs samman med historien om Pojktanten - en sagovärld, som kretsar kring en människa mellan två kön, som för att överleva skapar ett tredje.
Ditt betyg
2.6 av 18 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
She Male Snails
Biopremiär
7 september 2012
DVD-premiär
17 april 2013
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Folkets Bio
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Alexander Kardelo

2 februari 2012 | 21:30

Utan mitt läppstift är jag naken, rädd, exposed...

#GIFF 2012 Den liknar inget jag tidigare sett. Den saken är lätt att konstatera om "Pojktanten", Ester Martin Bergsmarks "diskbänksrealistiska fantasydokumentär". Men är det en bra film?

Ester Martin Bergsmark vann en tredjedels Guldbagge för dokumentären "Maggie vaknar på balkongen". Eli Levén skrev en uppmärksammad roman med en lång och krånglig titel. I varandra har de funnit en queer partner-in-crime, en själsfrände och vän i en heteronormativ värld som spottar på dem. Ibland badar de badkar ihop, och ibland gör de film.

"Pojktanten" tar avstamp i berättelser från Elis barndom och tonår, en uppväxt som präglats av sökandet efter en könsidentitet. Där varken läppstift eller ångestdämpande preparat kan dölja smärtan och lindra kaoset som pågår inombords. Är han kille, tjej, superhjälte, någonting annat eller ingenting alls?
 
Djupt och inte särskilt upplyftande är det, samtidigt totalt naket och utlämnande. Det känns som att bläddra i någons dagbok som lämnats framme. Personligt skriven utan en tanke på att underhålla läsaren, men snarare en slags försök till självterapi. Mörka minnen av glåpord och misshandel på ena sidan kan möta poetiska drömbeskrivningar på nästa. Jag vill blunda och lägga den ifrån mig men bläddrar vidare, i hopp om att det ska bli bättre. Man väntar på att ett ljus ska uppenbara sig i tunneln, och att ljuset inte är ett tåg.

De långa monologerna illustreras skickligt av Bergsmark: ett androgynt sagoväsen växer upp i snötäckta skogar, ständigt vilsen och sökandes efter något. Det balanserar på gränsen till för pretto och konstnärligt för min smak, men man kan inte värja sig mot det vackra i varje bildruta. Han har fångat känslan i sin väns memoarer på ett alldeles unikt sätt.

Samtidigt får vi bara skrapa på ytan, och inte se mer än små, lösa fragment av en person som troligen är mycket mer komplex och intressant än vad filmen låter oss veta. Och en berättelse som borde vara bra mer gripande.

Jag vill gilla "Pojktanten" men vet samtidigt inte vem jag skulle rekommendera den för. Om något här ovan mitt i allt mitt flum fångade ditt intresse, se den. Men som det alltid är i sagornas värld, ta in den med ett öppet sinne. Annars finns risken att det enda du ser är två fjollor i ett badkar.

| 2 februari 2012 21:30 |