Polaroid 2019

Skräck
Kanada
88 MIN
Engelska
Polaroid poster

Synopsis

Studenten och ensamvargen Bird Fitcher har ingen aning om vilka krafter som lurar i hennes gamla polaroidkamera som hon av en slump hittat på en loppis. Men snart inser hon att de som hon tagit kort på, verkar gå ett hemskt öde till mötes.
Ditt betyg
1.9 av 20 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Polaroid
Biopremiär
19 juli 2019
DVD-premiär
18 november 2019
Digitalpremiär
15 november 2019
Språk
Engelska
Land
Kanada
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

13 juli 2019 | 10:00

Livlös spökrysare skrämmer inte

Bu! Blev du rädd? Då vet du ungefär hur besviken du kommer bli efter att ha plågat dig igenom det här sorgliga försöket till spökrysare.
Det enda som är värre än en dålig uppföljare eller nyinspelning, är en originalfilm som medvetet eller ej liknar en dålig kopia av ett dussintal andra filmer. Den här rysaren bygger visserligen på norska regissören Lars Klevbergs egen kortfilm men påminner om räkneliga andra skräckfilmer, speciellt asiatiska sådana.
 
Läs själv och försök påstå att det inte låter bekant. En tonårstjej får ta emot en begagnad, mystisk polaroidkamera och snart börjar de personer hon fotograferar dö som flugor. Det är så otroligt tunt och oinspirerat att man häpnar. Det enda skrämmande är hur uselt det är, och inte på ett underhållande sätt.
 
Där filmer som ”Final Destination”-serien åtminstonde hade vett nog att krydda med lite blod och våld för att distrahera från bristande kvalitet så är "Polaroid" tröttsamt anpassat till en barntillåten åldersgräns. Denna frustrerande PG13-trend är farligt nära sista spiken i kistan för skräckgenren och har demolerat (visserligen raktigenom kassa) filmer som ”Truth or Dare” och ”Slender Man”.
 
Hoppet om någon förlösande faktor dör snabbare än karaktärerna i filmen. Allt är livlöst och trist. Handlingen, effekterna, karaktärerna, dialogen. Det är inte ens illa nog att skratta åt utan bara dåligt på sämsta tänkbara sätt. När eftertexterna rullar hinner jag inte ens önska att jag glömt allt eftersom inget är minnesvärt på något sätt.
 
Det är som om man inte ens brytt sig om att försöka. Som det faktum att det inte finns någon logik i filmens hotfulla spöke. I ena sekunden fungerar det som ett gammeldags väsen som dyker upp lite när och var som helst, i nästa så går det både att springa från och skjuta med pistol. Och en femåring kan gissa sig till hur eländet ska bekämpas.
 
Man vill alltid uppmuntra nya regissörer inom skräckgenren, speciellt de nordiska som försöker åstadkomma något nytt. Men att den här stått på hyllan i hela två år säger ett och annat, och att både vi och Klevberg kan vara tacksamma att hans Chucky-remake ”Child’s Play” (som släpptes i Sverige före denna) var betydligt mer sevärd än den här kameragasten.
| 13 juli 2019 10:00 |