Popstar: Never Stop Never Stopping 2016

Få är det kanske som känner igen namnen Akiva Schaffer, Jorma Taccone och Andy Samberg. Förvisso kanske inte den sistnämnda – som mer blivit ansiktet utåt för gruppen och som synts i allt från långfilmer till den populära komediserien ”Brooklyn Nine Nine”. Men om jag säger The Lonely Island kanske fler höjer igenkännande på ögonbrynen. Humorgruppen – som gjorde sin start i karriären via ”Saturday Night Live” – har rönt stor framgång på Internet med succévideos som ”Like a Boss”, ”I Just Had Sex” och ”Mother Lover”. Nu har de tagit sin musikvideoestetik och bisarra humor ett steg ytterligare i långfilmsprojektet ”Popstar: Never Stop Never Stopping” – som minst sagt ger sig in i musikvärldens satiriska hörn.

I "Popstar" får vi följa artisten Conner4Real (Samberg) som efter ständigt slutsålda världsturnéer blivit det hetaste namnet i musikbranschen. Men när hans andra album floppar och populariteten börjar dala är Conner nära en livskris och kanske måste han återförenas med sitt gamla band The Style Boyz för att återigen nå topplistorna.

Med tydliga referenser till moderna artister som One Direction, Kanye West och Justin Bieber – vars egen dokumentär ”Justin Bieber: Never Say Never” titeln på denna film så snillrikt syftar på – tar sig ”Popstar” ett väldigt satiriskt angreppsätt till musikvärlden. Eller satiriskt är kanske att ta i – en skojfrisk parodi är nog vad gängets skildring till slut landar i. Med det fejkdokumentära greppet (något som börjar bli rejält uttjatat vid det här laget) vältrar sig ”Popstar” i sexskämt och kändiscameos på ett sätt som inte känns särskilt skarpt eller nyanserat. Förvisso är det väl inte trions främsta mål, men den snillrikedom som ändå går att finna i deras tidigare projekt saknas. Så även det hjärta och mindre effektsökande humor som gick att finna i deras första långfilm ”Hot Rod” – som enligt undertecknad är en av nollnolltalets mest lyckade komedier.

”Popstar” lutar istället mot en modernare version av ”Walk Hard: The Dewey Cox Story” – liksom ”Popstar” även den producerad av Judd Apatow – men där parodierna av biopics av till exempel Johnny Cash fungerar bättre än gliringar mot Justin Bieber - av uppenbara skäl.

Nej, då filmen fungerar bäst är när man ser den som en allegori för The Lonely Islands egen gruppdynamik. Med Andy Samberg i huvudrollen som den självupptagna Conner4Real som lämnar sin tidigare gruppinstallation (där de tidigare medlemmarna spelas av just Akiva Schaffer och Jorma Taccone) för att han inser att han kan fungera bättre själv ger en tydlig blinkning till Sambergs egen karriär – som varit uppenbart mer utåtriktad än de andras. Att sedan se de tre vännerna sträva mot en återförening – likt de gjort med denna film – ger en underfundig inblick i trions egna liv. Synd bara då att deras nya rise to fame inte lyckas bli lika framgångsrik i den verkliga världen.

Med det sagt – när Schaffer, Taccone och Samberg väl får till det de är bäst på blir det riktigt underhållande. De musikaliska manifest som gruppen är mest kända för blir höjdpunkterna även i ”Popstar”. Med nummer som "Equal Rights" och "Bin Laden" är trion i högform – bögskämt till trots.

Lägg till en klockren parodi på nöjessajten TMZ (filmens roligaste inslag – stanna kvar i eftertexterna), vargfajter med artisten Seal och en oväntat fin historia om en sköldpadda så blir ändå ”Postar: Never Stop Never Stopping” en sådär härligt bisarr komedi som bara The Lonely Island kan göra.