Prey for the Devil 2022

Skräckfilmen “Prey for the Devil” såg jag trailern till under ett annat biobesök och fick intrycket av att det kunde vara en obehaglig film som kunde vara spännande att uppleva på bio. Nu har jag sett filmen och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Den katolska kyrkan har som svar på de ökande fallen av demonisk besatthet återöppnat skolor för exorcism för att utbilda präster i den heliga riten. På detta andliga slagfält dyker en osannolik krigare upp: den unga nunnan syster Ann (Jacqueline Byers). Trots att nunnor är förbjudna att utföra exorcism, upptäcker en professor syster Anns gåvor och går med på att utbilda henne. Tillsammans med sin studentkollega fader Dante (Christian Navarro) kämpar hon för en ung flickas själ (som syster Ann tror är besatt av samma demon som plågande hennes mor för många år sen), och upptäcker snart att djävulen har fått henne dit han vill och han vill komma in. Besatthet av demoner och djävulsutdrivning är ett tema som har behandlats i åtskilliga skräckfilmer och egentligen är det ingen film som riktigt har lyckats lika bra som kultklassikern “Exorcisten” ifrån 1973. Har man sett en skräckfilm på det temat så känns det lite som att man har sett alla. Det är samma procedur varje gång. Ett barn blir besatt. Man får se barnet klättra på väggar och göra andra övernaturliga företeelser för att sedan få hjälp med att bli av med demonen som har barnet i besittning. Så är det även i den här filmen. Så direkt överraskad blir man inte eftersom filmen “Prey for the Devil” på så vis är ganska förutsägbar. Dock har den snyggt foto. Effekterna är även snygga och karaktärernas demoniska utseende när när de blir besatta ser inte överdrivet overkliga ut som i flertalet skräckfilmer som görs idag. Och CGI effekter är inget som överanvänds. Storyn är ganska intressant där man får följa den unga nunnan som får möta sina barndomstrauman för att kunna handskas med den ondska som väntar henne som blivande exorcist. Det upplägget gör filmen lite intressant och är det som ger den styrka, Men som sagt så blir det hela ändå ganska förutsägbart om man tidigare har sett många filmer om exorcism. Lite märkligt känns det dessutom att nunnan som är filmens huvudkaraktär bär läppstift och annan make up. Att vara sminkade är inte direkt något som brukar känneteckna nunnor. Så sammanfattningsvis så är inte filmen någon höjdare direkt. Det finns en del obehagliga scener och stunder då man hoppar till biostolen. Och Jacqueline Byers gör bra ifrån sig i rollen som Sister Ann. Men bättre filmer har gjorts på det här temat. Så mitt slutgiltiga betyg landar på en svag trea av fem möjliga. Något mer nyskapande om exorcism hade jag förväntat mig.