Prinsen och jag 2004

Paige Morgan (Julia Stiles) har sin framtid klar för sig. Hon ska läsa medicin och arbeta för ”läkare utan gränser” runt om i världen. Hon är fast besluten om att inget ska få komma emellan hennes planer.

Tillsammans med sina inte riktigt lika målinriktade väninnor läser Paige förberedande kurser på universitetet i Wisconsin. Dit anländer en dag även Edvard (Luke Mably), kronprins av Danmark, som flytt kungahuset och kraven från föräldrarna för att få uppleva alla dessa vilda amerikanska brudar han kollat in på TV. Med sig i släptåg har han Soren (Ben Miller), en medelålders man som tycks ha vigt sitt liv åt att tjäna Edvard och hans familj. Soren och Eddie, som han kallar sig för att smälta in, flyttar in på skolan och får dela rum med en minst sagt storväxt amerikan som försvarar sin mat och sin X-box till det yttersta.

Eddie uppmärksammar snart den söta och duktiga Paige och börjar uppvakta henne tafatt men stenhårt. Paige är till en början inte alls med på noterna utan ser snarare Eddie som någon som försöker göra hennes liv till ett misslyckande. Hon mjuknar dock med tiden och i samma stund som hon bjuder med Eddie hem över Thanksgiving är hon förlorad...

Vad säger man? Jag skrattar en gång. Åt Soren (när det nyförälskade parat återvänder till skolan). En gång! Inte vidare lyckat för att vara en komedi. Inget snyft, inga åååååhhh, inget pirrande, killande eller suktande. Inget romaniskt sockersött. Inget tindrande rosenrött. Total avsaknad av så enkla knep som att faktiskt sy ihop storyn i slutet eller åtminstone låta några händelser generera i andra. Jag sitter där och hoppas förgäves. Hoppas att bröllopsresan ska gå till Ecuador, som Paige pekat ut som ett favoritresmål, eller att den elaka drottningen, under försoningen, ska erbjuda Paige ett laboratorium istället för ett valv med fåniga smycken. Men inget sådant händer. Det närmaste filmen kommer romantik är när Edvard bjuder upp Paige till en låt han kallar deras, visserligen vet hon inte ens om det, men lite gulligt är det väl i alla fall, eller?!

Ett plus dock, för att Hollywood sätter Danmark på kartan. Tungt att det får bli det enda positiva att säga om filmen. En riktigt usel och ytlig film som du helst bör undvika överhuvudtaget. Om du ändå vill se den gör du rätt i att smyga in och ut ur salongen för att bli upptäckt av så få som möjligt. Varning utfärdad!!!