Project Power 2020
Synopsis
En före detta soldat, en ung langare och en polis försöker hitta källan till ett mystiskt piller, som genererar superkrafter i fem minuter.
Info
Originaltitel
Project Power
Digitalpremiär
14 augusti 2020
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Netflix
Längd
Det hade räckt med 5 minuter
Ett glänsande piller som på fem minuter gör dig till superhjälte – eller superdöd. I "Project Power" är det snabb action och försök till en gulliga far-och-dotter-relationer, men det stjäl inte rampljuset från att det är en simpel dussinaction. Jamie Foxx och Joseph Gordon-Lewitt är arga och hårda, men det blir inte mer intressant än så trots sin kreativa premiss.
Extrema superkrafter har kokats ner till en drog – som nu vilt härjar på bakgatorna i New Orleans. En twist på pillret och du kan få en oförutsägbar superkraft som under de följande fem minuterna tar över din kropp. Men med en twist följer fler twister – du vet inte vilken superkraft du kommer att få, vilket betyder att du kan få en som kan döda dig. Kartan har ritats om och nästan allting är därmed möjligt i denna stjärn- och actionspäckade Netflixrulle.
Med tanke på att skaparna har hela världens kraftfyllda kritor att rita med, kan man tycka att fantasin borde mer än flöda fritt. Men det är förvånansvärt återhållsamt. Det är som att regissörsduon Ariel Schulman & Henry Joost själva blev överrumplade av att ha potential och stjärnor i händerna, för det är svårt att reda ut vad de vill. Det är ett stort kliv från att regissera något fåniga "Nerve" (2016) och knappt nämnvärdiga "Paranormal Activity"-uppföljare.
Joseph Gordon-Levitt var en gång en utmanande skådespelare vars väg var rolig att följa, speciellt för oss som är uppväxta med hans osäkra charmpiller Cameron i "10 orsaker att hata dig". Hans hårding Frank är budgetversionen av hans andra polisidentitet Robin i "The Dark Knight Rises". Att redan ha sett Gordon-Levitt tackla en poliskaraktär med en nyanserad bakgrund gör hans styltiga Clint Eastwood-tuffing ganska pinsam – hur mycket de försöker skämta om det.
Ironiskt nog är en annan Robin (Dominique Fishback) själva limmet i historien; den som för samman våra huvudkaraktärer. Robin är en underdog, en ung tjej som mest av allt vill rappa (?) sig ur svåra situationer. Hennes historia om att behöva sälja droger i gathörn är intressant i sig, men skär sig rejält mot den pang-boom-action som genomsyrar skärmens snabba klipp.
Att du inte vet vad som kommer att hända dig när du stoppar i dig pillret, skulle kunna göra filmen spännande och oförutsägbar. Därtill finns då alla chanser i världen att hitta på nya superkrafter till skillnad mot de filmer vi sett som är hårt knutna till sina serietidningsförlagor. En sekund glimrar det till en ganska kul kraft som de bokstavligen refererar till ”som i Frost” – men där tog det stopp.
Kaka på kaka, ironi på ironi – regissören Schulman var med och skapade den mytomspunna "Catfish" (2010) – om hur vem som helst online kan utge sig för att vara någon helt annan än sig själv. Tveksamt om jag sett en större catfish-film i år än "Project Power", som lyckades med konststycket att både schabbla bort stjärnor och fantasi.
Med tanke på att skaparna har hela världens kraftfyllda kritor att rita med, kan man tycka att fantasin borde mer än flöda fritt. Men det är förvånansvärt återhållsamt. Det är som att regissörsduon Ariel Schulman & Henry Joost själva blev överrumplade av att ha potential och stjärnor i händerna, för det är svårt att reda ut vad de vill. Det är ett stort kliv från att regissera något fåniga "Nerve" (2016) och knappt nämnvärdiga "Paranormal Activity"-uppföljare.
Joseph Gordon-Levitt var en gång en utmanande skådespelare vars väg var rolig att följa, speciellt för oss som är uppväxta med hans osäkra charmpiller Cameron i "10 orsaker att hata dig". Hans hårding Frank är budgetversionen av hans andra polisidentitet Robin i "The Dark Knight Rises". Att redan ha sett Gordon-Levitt tackla en poliskaraktär med en nyanserad bakgrund gör hans styltiga Clint Eastwood-tuffing ganska pinsam – hur mycket de försöker skämta om det.
Ironiskt nog är en annan Robin (Dominique Fishback) själva limmet i historien; den som för samman våra huvudkaraktärer. Robin är en underdog, en ung tjej som mest av allt vill rappa (?) sig ur svåra situationer. Hennes historia om att behöva sälja droger i gathörn är intressant i sig, men skär sig rejält mot den pang-boom-action som genomsyrar skärmens snabba klipp.
Att du inte vet vad som kommer att hända dig när du stoppar i dig pillret, skulle kunna göra filmen spännande och oförutsägbar. Därtill finns då alla chanser i världen att hitta på nya superkrafter till skillnad mot de filmer vi sett som är hårt knutna till sina serietidningsförlagor. En sekund glimrar det till en ganska kul kraft som de bokstavligen refererar till ”som i Frost” – men där tog det stopp.
Kaka på kaka, ironi på ironi – regissören Schulman var med och skapade den mytomspunna "Catfish" (2010) – om hur vem som helst online kan utge sig för att vara någon helt annan än sig själv. Tveksamt om jag sett en större catfish-film i år än "Project Power", som lyckades med konststycket att både schabbla bort stjärnor och fantasi.
| 14 augusti 2020 03:00 |