Project Wolf Hunting 2022

2,5 ton fejkblod användes under inspelningen och om det är något ”Project Wolf Hunting” gör väl så är det att inte låta en enda droppe gå till spillo. Hela upplevelsen kommer att bero på din tolerans för absurda mängder våld. Actionsekvenserna är obevekliga och oändliga - de är inte för de lätt illamående.

 

I ”Project Wolf Hunting” transporteras brottslingar från Filippinerna över till Sydkorea ombord på ett lastfartyg. Allt går snett när fångarna bryter sina bojor och börjar attackera polisstyrkan på löjligt våldsamma sätt. Grupper bildas bland brottslingarna men innan de hinner utplåna varandra visar det sig att skeppet även transporterar en zombieliknande supersoldat som plötsligt vaknar till liv.

 

Det finns två premisser här. Den första är en massa psykopatiska brottslingar som bildar grupper på ett stort skepp och slåss både mot polisen och de andra fångarna ombord för att hålla sig på toppen av hierarkin. Den andra är ett gäng våldsamma brottslingar som tvingas slå ihop sig med polisen för att överleva en djurisk supersoldat som är omöjlig att stoppa. ”Project Wolf Hunting” försöker onödigt att balansera båda tills manuset vill faktiskt berätta en story.

 

Filmens andra halva minskar den stora ensemblen snabbt och väljer att lägga mer krut på att bygga ut en mytologi runt brottslingarna och supersoldaten. Det känns som ett upplägg för eventuella uppföljare, men det är svårt att investera i ett löfte om att saker och ting i storyn kommer betyda något i en annan film när de inte spelar någon roll nu. Sedan är inte mytologin riktigt varför vi är här till att börja med.

 

Vi är här för att se en splatterfest och ju mer kreativa dessa brottslingar och polisers dödsfall är, desto bättre är upplevelsen. När ”Project Wolf Hunting” inte låtsas ha djupare tankar om systemisk korruption eller krig så får vi bland annat se supersoldaten slita av en brottslings arm och slå ihjäl honom med den – så ska det låta. Det är en underhållande ”Con Air”-liknande actionfilm med en skvätt ”The Raid” och kanske lite ”Battle Royale” i sina ritningar.

 

Något som förhindrar ”Project Wolf Hunting” från att leva upp till vissa andra splatterfester är att regissören Kim Hong-sun inte låter sig själv kunna eskalera våldet. Redan vid första akten spiller blodet på alla möjliga överdrivna sätt att det inte finns särskilt mycket utrymme för ribban att kunna höjas senare. Med en två timmars speltid hotar filmen att bli enformig trots försöken att skaka om premissen.

 

Men i slutändan erbjuds en utsökt förödelse med flera showstoppande sekvenser av imponerande hantverk och kreativitet. ”Project Wolf Hunting” må fastna mellan två premisser när bara en hade varit tillräckligt och kanske kämpar den under tyngden av onödigt mytologiserande - men annars är det en stark påminnelse om vad sydkoreansk skräck ofta åstadkommer så väl.