Project X - Hemmafesten 2012

Tre intetsägande pojkar i gymnasiet är trötta på att vara anonyma och konstaterar att de behöver en "game changer". Vad kan vara en bättre "game changer" än en stor fest som sent kommer att glömmas? Det är den festen vi är inbjudna till. Större delen av filmen är en lång partyscen och påminner på många sätt om en musikvideo.

"Project X - Hemmafesten" bjuder utan tvekan på några skratt men frågan är om det verkligen räcker. För mig ger det inte mer än en nostalgiresa tillbaka till en tid då jag gick på hemmafester i stora hus utan att veta vem som bodde där.

Vad som är imponerande är blandningen mellan en mainstreamfilm och vad som ibland känns väldigt indie. Filmen känns utan tvekan som ett experiment. Ett experiment med 12 miljoner dollar i budget. Sanningen är att en film som denna aldrig skulle göras av en studio om det inte vore just Todd Phillips ("Baksmällan") som var producent. Faktum är att Todd Phillips är det enda namnet som filmen bjuder på. Som publik ska man få en känsla av att bilderna är upphittat material efter festen, av den anledningen är alla karaktärer spelade av personer vi inte känner igen sedan tidigare.

Huvudpersonen Thomas som fyller år och vars föräldrar har rest bort över helgen spelas av Thomas Mann. Mann har sedan "Project X" fått ett par roller i kommande filmer och jag tror vi kan förvänta oss att se mer av honom inom snar framtid. Thomas två kompisar spelas av Jonathan Daniel Brown och Oliver Cooper, två killar som båda två ägnat sig mer åt stand up-komedi än film tidigare.

Även regissören är Nima Nourizadeh är ett oetablerat namn. Tidigare har han ägnat sig åt att göra musikvideos och reklamfilm. Han är rätt man för en film som "Project X" eftersom filmen på många sätt känns lika skruvad och intensiv som en bra musikvideo gör.

Samtidigt känns det ofta som om den inte hade något manus. Det fanns förstås ett manus. Två författare, Michael Bacall och Matt Drake har skrivit ihop denna historia. Det geniala i deras skrivande har inte så mycket att göra med handling och idé så som det har att göra med att de har lyckats skriva en film samtidigt som de låtit sig influeras av skådespelarna som spelar karaktärerna, och skapat ett manus som gör att det varit enkelt att improvisera ifrån.

Men vad lämnas man egentligen med? Budskapet tycks nästan vara att om man inte kan ha en fest stor nog att störa hela grannskapet är man en loser. Det är lite svårt att svälja "Project X" som en långfilm. Jag kan inte låta bli att undra om den inte skulle passa bättre som något slags bakgrundsljud på en fest. Trots allt är det ju roligare att vara på fest själv än att titta på en.